Har nog gjort sitt!
För nu har den förmodligen brunnit!
Jag har tidigare upptäckt att den inte har slagit av när vattnet har börjat koka, det har hänt flera gånger, man har fått stänga av den manuellt. Det har ju gått bra när man har varit i köket och lagt märke till det, men som nu på morgon, satte jag på tevatten och sedan gick jag och satte mig vid datorn.
Jag hörde ett ljud som jag inte riktigt fick ihop med de vardagliga ljuden.
Först trodde jag att det regnade, men när jag kollade ut så gjorde det inte det, sen trodde jag att det bara var elementen och datorn som brusade extra högt.
Men så hörde jag hur vattenkokaren slog av, och det efter typ en halvtimma.
Så jag sprang in i köket, där luktade det el och det hängde vattendroppar under hela kökinredningen, ända bort mot kylen.
Jag fyllde vattenkokaren med nytt vatten för att se om den fungerade, men den verkar ha lagt av, får försöka på nytt senare idag, när den har kallnat, för den hade ju kokat torr.
Så då var det bara att koka tevatten som förr i tiden, i panna på spisen.
Och då tänker jag alltid på en farbror som brukade komma och fika på Mekka på 80-talet när jag jobbade där.
Han var jätte mysig, hälsade med ett gokväll, när han kom in och han berättade alltid något från hans dag. Sedan drack han te och vi hade ju färdig bryggt te, vilket han inte gillade. Han beskrev hur man skulle koka tevatten för att det skulle få rätt temperatur, det var viktigt, man skulle ta bort pannan från plattan när kokbubblorna var stora som tigerögon.
Sen skulle man inte använda tepåsar utan teblad var det enda som gällde.
Och under senare delen av 80-talet blev ju te och speciellt smaksatta teer mycket populära.
Och det har ju bara fortsatt, även omän de smaksatta söta lite parfymerade kanske är lite utjatade men det kommer ju alltid nya sorter som lockar.
Tänk alla de gröna
och för att inte tala om de röda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar