Ihåliga drömmar forts.

Nää, dom här blev inte heller som jag vill ha dom. Visst det är en liten ihålighet, men inte tillräckligt och kakan är för spröd. Det beror ju på florsockret. 

Tänk om man hade kommit ihåg att skriva ner Farmors recept, alternativ fått ärva hennes receptböcker. Det hade varit guld värt. Undrar vart dom finns nu? Tog någon reda på dom och vem i så fall? 

Och jag hade ingen majsolja, fick ta kallpressad solgul rapsolja, så kakorna är jätte gula, det syns dock inte på bilden. 

Så jakten fortsätter. 

Ihåliga drömmar...

Jag fick tips om ett recept på ihåliga drömmar där det ingick florsocker och matolja, tack Carina.

Så nu har jag hittat ett recept som jag ska prova, så får vi se om de blir som farmors som jag minns från barndomen. 

100 g smör 

1 dl solrosolja
200 g florsocker
180 g vetemjöl
2 tsk hjortonsalt
4 tsk vaniljsocker

Vispa matfettet och florsockret vitt och pösigt med elvisp, tillsätt oljan lite i taget fortsätt vispa.
Blanda vetemjöl, hjorthornssalt och vaniljsocker. Tillsätt det och rör om till en deg.
Rulla bollar och grädda i 130 grader mitt i ugnen i 30 minuter.

Sommarkakor

Jag har ingen direkt tradition på speciella sommarkakor förutom bondkakan. Om man jämför med julen. Då har jag och familjen flera favoriter som bara måste finnas på kakfatet som ställs fram till glöggen och Kalle Anka. 

Så nu ska jag skapa en ny tradition med speciella sommarkakor. Jag plockade fram boken Sju sorters kakor och börjar botanisera bland alla recept. Så nu blir det en ny kaksort varje dag. För att vi inte ska rulla fram till hösten, bakar jag halva satser och så hoppas jag på många fikagäster ute på vår kolonilott. 

Jag gillar spröda kakor och en kaka jag minns från min barndom som min farmor Anna var expert på, är drömmar. Hon fick dem precis sådär ihåliga som de ska vara. Jag har ännu inte lyckats med att få dem som hennes, trillade hon dem slarvigt eller länge den hemligheten avslöjade hon aldrig. Nu provar jag mig fram och trillar dem jämna och länge. 

Drömmar

Ca 50 st ( jag gör en halv sats)

200 g smör

2 dl strösocker

2 tsk vaniljsocker 

Ca 6 dl vetemjöl

1/2 tsk hjorthornssalt 

Grädda i 150-175 grader ca 20 minuter

Rör smör och socker poröst. Tillsätt vaniljsocker, mjöl och hjorthornssalt. 

Trilla ut degen till små bollar. Lägg dem på plåtar med bakpapper. Grädda. 

Kakorna blev spröda och goda men dom fick inte den där ihåligheten som min farmors. Nästa gång får jag trilla dom slarvigare, om det är det som är grejen. 

Nu ska vi packa och åka ut till lotten. 

Lill Torsten

Det var längesedan jag drömde något.
Jag sover så gott nu för tiden,
om det beror på att jag har börjat ta lecitingranulat vet jag inte,
men sömnen är sammanhängande och lugn.

Men i natt har jag varit med Lill Torsten,
och han var så fantastiskt gullig och nöjd.

Kristina, Joanna, Jon och Torsten kom till Umeå,
och vi hade en liten släkträff hemma hos oss.

All övrig släkt anslöt också till vår lägenhet.

Men jag fick sköta Torsten precis hela tiden.
Alla sa, -låt Åsa hålla honom, hon har ju längtat så mkt!

Det har nog alla gjort, men i drömmen prioriterades jag.

Det hände en massa i drömmen, hur alla barn och kusiner, stora som små byggde kojor, lekte affär och hade så kul.

Men jag, jag bara gosade med Torsten och han jollrade hela tiden.

Han var en knubbig liten bebis, med morotsfärgat hår och stora bruna pliriga ögon och med ett leende som spelade på läpparna hela tiden.

Så bestämdes det att alla skulle äta på restaurang,
för det skulle bli för trångt och omständigt hos oss.

På restaurangen var Sofia Wistam med man och barn.

Eftersom vi var hur många som helst,
och för att rymmas,
var vi tvungna att även sätta oss vid deras bord.
Jag var lite osäker hur de skulle uppfatta oss,
men de var hur naturliga och trevliga som helst.

Jag jobbade som dagmamma...

... och Ida var i tio-års åldern.

Vi skulle ta barnen med oss och gå och hälsa på Camilla som hade flyttat till ett alldeles nybyggt bostadsområde nära oss, bara på andra sidan bäcken.

Vi gick med barnvagnen över en liten böjd bro och snön knarrade under våra fötter och det hade börjat skymma. Vi småpratade om hur fina och lyxiga de nya lägenheterna var och kikade in i en. De var så otroligt modernt inredda med valnöt i både köksinredningen och arbetsbänkarna med en stor bardisk med rejäl arbetsyta.

Vi gick runt och in genom en superstor och snygg entre dörr och in i en foaje nästan som på hotell.

Camillas lägenhet var lika modernt inredd och när hon tog emot oss så hon så plirig ut, som att hon hade något att berätta en överraskning men hon sa ingenting.

I hallen hade hon en soffa som vi satte oss på och började klä av barnen, då jag hörde en välbekant röst som sa
-hej Åsa.
När jag tittade mot köket, satt mamma på en stol och log med hela ansiktet och sa
-jag dog inte jag fick leva
och jag svarade
-vad konstigt hur blev det så, ändra dom sig, men, vad roligt, så nu vill du ha tillbaka dina saker och
vi skrattade
och hon sa,
-ja det vill jag.
När jag tittade närmare så låg det kläder på soffan som hon redan hade hämtat hos Kristina.

Så satte vi oss vid bordet och jag började fråga henne om andra sidan och hon började berätta om pappa och att han skulle komma och hälsa på och plötsligt satt han på en stol emellan oss, brun och skitsnygg, iklädd en ljusblå skjorta, håret svart och frisyr som han hade när han var ung, det enda konstiga var att han hade bara ett öga, där det andra skulle ha suttit, var det bara slät hud.
I min förra dröm om pappa så tyckte jag att han var så liten, det var han nu också och jag tog om hans axlar och sa
-men pappa du är nog så där liten i alla fall, det är nog bara jag som har tyckt att du var större,
vad snygg och brun du är men vad har hänt med ditt öga?
Han svarade inte, han bara log, han var super glad.
Jag började fråga ut honom om andra sidan, om det är som en vanlig värld för att (Curt Ove, en man som jag har lärt känna sen jag började jobba på AP, har pratat med sin döda syster via ett medium, hon sa att hon hade hamnat i en vanlig värld) så nu tänkte jag passa på och få ett svar och pappa medgav att det inte var något konstigt med andra sidan utan det var som en vanlig värld.
Jag blev lite orolig för att han skulle råka illa ut för att han avslöjade hemligheten, men han bara skrattade och sa
-jag klarar mig nog.
Men varför ska det då finnas två världar, varför kan vi inte då få leva hela tiden.
Då började han skruva på sig och sa
-det går inte för vi ser inte ut som levande.
Och så började han förändras han fick knotiga fingrar och han började få konstiga ryckningar och så flyttade han sig närmare fönstret och där utanför stod det en hel hop med "döingar" den ena ruskigare än den andra...

Nattens dröm

Utspelades i Arvidsjaur.
Jag var där och jobbade. Skulle arrangera någon typ av matmarknad.
Jag fick låna ett kontor bredvid Kristinas.
När det blev dags för lunch ville Kristina att vi skulle gå på Mimmis och kolla på kläder för de hade fått hem så mycket nytt.
Men jag var hungrig, jag hade med mig pasta och en god laxsås och grönsaker, men tänkte jag får väl äta sen.
När vi hade tittat runt bland kläderna och pratat med expediterna, två vid första anblicken identiska tjejer med slarvigt uppsatta knutar och samma klädsel, kläder som jag för övrigt kunde tänka mig att köpa, byxor och väst i ljusbeige, med ett svagt fiskbensmönster.
Men kläderna hängde för högt upp för att jag skulle kunna ta ner och prova dem och jag ville inte be om hjälp.
Så tog jag fram en liten våg och började väga upp maten jag skulle äta.
Då kom Kristina och gav mig tre godisar och sa att det var jag verkligen värd.
Vi var kvar i butiken ända till stängningsdags, då kom Helena och tjejerna gick och Helena frågade om jag ville hjälpa henne att stänga så jag började bära in allt det som hade stått ute på gatan.

Nu vaknar jag och tänker men vilken dröm, jag går på tolatten, dricker lite vatten och lägger mig igen,
somnar
och
fortsätter att drömma
på samma dröm.
Dag 2
Jag och Mamma möts på Mimmis och jag visar henne byxorna och hon säger att hon betalar.
Kristina kommer in och visar att hon har hittat en jätte snygg skinnkjol som passar henne perfekt, mamma säger att hon betalar.
In i butiken kommer, Beatrice, (Bea från Renvallen, hon som var med i första TV serien av Baren), hon äter på en klubba och går längre in i butiken och tar ner en kostym där bara byxorna kostar 25,000:-, hon går in i en provhytt, tar på sig kostymen, snurrar runt ett par varv inne i affären, går sedan mot dörren och säger till mig, hejdå kul att ses, dom där, pekar på tjejerna, ser inte vad man hade för kläder på sig när man kom, inte heller när man går och så skrattar hon. Jag ser prislappen dingla under armhålan på kavajen och hur hon skrattar och dansar runt utanför affären med klubban i handen som hon slickar på hela tiden. För ett ögonblick tror jag bara att hon skojar att hon ska komma in igen, men sen blir hon allvarsam och går sin väg mot Ica, och jag säger ingenting, bara står där och tittar är helt förstummad och tittar bort mot tjejerna som är upptagna med att ta fram kläder till mamma.

Sen vaknar jag av klockradion.

Men hur kan jag drömma på detta viset?

Nattens dröm!

Joanna skickade ett brev och frågade om vi kunde flytta in i deras stora hus klockan halv sex.
Och jag blev jätteglad och svarade, absolut, vi börjar genast packa.

Vi åkte till deras hus halv sex och i dörren möttes vi, Joanna, Jon, jag, Åke, Ida och Amanda.
Joanna och Jon åkte iväg med sitt flyttlass.

Vi sprang runt i huset och var hur glada som helst.
Jag tyckte att det var så konstigt att hon hade lämnat alla sina tesilar, 12 stycken, men sa till flickorna -det är väl för att vi dricker så mycket te, så hon tänkte väl att vi skulle behöva dem.
Sen sprang vi ut i den underbara trädgården, där det trots att det var vinter, växte så att det knakade, allt fanns kvar, stora purjolökar, dill, jättelika persiljetuvor, värsta potatislandet.

Amanda var så glad och sa -jag skulle verkligen vilja ha en häst, för här skulle det passa så bra.
Jag svarade -ja perfekt då kan hästen ploga upp det gigantiska potatislandet.

När vi sen kom in upptäckte jag att huset var väldigt kallt och planlösningen var inte den bästa. Huset bestod av en stor iskall hall utan element. Från hallen gick det ut fyra dörrar till rum som inte hade förbindelse med varandra och en dörr till köket som inte heller angränsade till de andra rummen.
Jag började ångra att vi hade gått med på detta och sa till Åke -jag vill inte bo i Jörn, det är för litet och för tyst, jag vill bo i en stad. Vi har väl inte sagt upp lägenheten än, visst har vi tre månaders uppsägningstid.
Åke svarade -det går inte till så längre, i och med bankkrisen har de bestämt att det inte finns någon gräns på uppsägningstid utan den förre hyresgästen får betala ända tills det kommer in en ny hyresgäst.
-Men varför skulle vi flytta, sa Joanna varför? Frågade jag alla, men ingen visste.
Jag gick in i ett rum och började gråta och ropade, jag ropade -hjälp mamma, nu måste du hjälpa mig mamma.
Då kom Kristina in och sa -kom så går vi in i det andra rummet, där är det lite varmare.
Jag tog upp ett papper från golvet och snöt mig och torkade tårarna, så gick vi in i det andra rummet som var så underbart gulligt möblerat. Jag la mig på sängen och Kristina satte sig bredvid och tröstade mig. Hon pratade om allt mellan himmel och jord och jag sa -skulle man inte kunna sätta in en stor öppenspis eller kamin i hallen och öppna upp alla dörrar.
Så tog Kristina fram en pärm där Joanna hade samlat frön till kommande vårsådd. Det var så perfekt ordnat i olika mappar med teckningar och beskrivningar på hur de skulle sås och skötas om.
Sen sa hon -kan du sätta dig upp eller blöder du för mycket? Jag tänkte att vi kunde tända TV:n.
Jag svarade -jag blöder inte, men tittade på pappret och det var helt blodigt, för jag kan inte blöda, jag har ju ingen livmoder...

Jag har drömt om Pappa/Morfar

Det var härom natten.
En mycket kort dröm, eller drömmen utspelades snabbt.
Det var midsommar och vi dansade allihopa runt midsommarstången på baksidan av huset i Ljusträsk.
Mamma hade svinrygg och en jättefin sommarklänning i 60-tals stil. Jag och Kristina hade likadana klänningar som mamma sytt och pannband och Mats var tjock och knubbig och pappa såg spjuvrig ut med ett leende på läpparna.
Men så zoomas bilden ut från denna lyckligt dansande familj, ett steg in i huset.
Pappa sitter och tittar ut genom fönstret vid balkongdörren och jag ser honom bakifrån.
Han ser liten och gammal ut och när jag säger -men pappa, så vänder han sig om och han ser så otroligt ledsen och olycklig ut, så jag skyndar mig fram och kramar honom bakifrån. Han har rutig skjorta och luktar pappa, skog och olja, han känns så bräcklig under mina armar och jag tänker men oj vad han har åldrats medan han har varit död under alla dessa år.
Han blir inte glad och jag tappar taget hela tiden om honom för han har en tjock genomskinlig plastsäck omkring sig, som går upp över ansiktet som jag försöker hålla ner och jag pratar och pussar på honom för att han ska bli gladare. Jag berättar hur mycket vi har saknat honom och hur glad jag är för att vi nu äntligen fick ett möte...
Sen vaknar jag.
Sen gick jag och analyserade denna dröm hela dagen.

Drömmar!!!

Jag har sovit otroligt oroligt i natt.

Kanske var det för att jag åt för mycket och eller för att jag drack en irisch coffe och fick halsbränna.

Det var varmt också så jag öppnade fönstret lite och då vävs alla ljud utifrån in i ens drömmar och gör allt så fruktansvärt komplicerat. Jag drömde så sjukt mycket förra natten så jag vet knappt var jag ska börja, men hela drömmen utspelades i och runt omkring en sommarstuga, vems vet jag inte.

Många av familjemedlemmarna fanns med i drömmen,
Mats som var uppklädd med kostym och väst, hittar i sanden en gammal pistol och en stor gammal leksakslastbil, och jag börjar leka antikrundan, pratar som Anna Lundberg med sin skorrande dialekt och börjar bedöma dessa föremål hur värdefulla dom är, hur mycket pengar Mats tror att han ska få för dem om han ska sälja,
-Hur mycket tror du att de är värda?
-Jag har ingen aningen.
Vi börjar med lastbilen. 65 tusen?
-Ojdå det var som tusan!
- Nej jag skojar, de är värda 85 tusen!
-Så mycket, otroligt!

Jag försöker laga mat också men inget blir färdigt jag bara förbereder och förbereder.
Men det räddas upp av Åkes jobbar kompis, en äldre dam i sextioårsåldern som heter Margaretha (hon finns på riktigt på Åkes jobb) som jag aldrig har träffat, vet inte ens hur hon ser ut och Åke har inte ens nämnt henne för mig och ändå har hon en så viktig roll i min dröm.

Jag och Katarina hittar ett par ofärdiga strumpbyxor som mamma hade påbörjat till mig för vi hittar beskrivningen där det står Åsa bredvid mönstret. Det är ett mycket invecklat spetsmönster och garnet tog slut så mamma hade satt dit en tråd och jag och Katarina står och pratar om hur i fridens dagar vi ska kunna sticka klart dessa och mamma sitter hela tiden på en stol en bit ifrån, handarbetar och småler, som om hon bevakar oss.
Jag säger till Katarina
-du pratar om henne som om hon vore död, men hon sitter ju där!

Sen är jag i köket och ska hjälpa till när en av grannarna går förbi med sin hundvalp och kattunge. På bordet inne hos oss står en skål med grädde och fönstret är öppet, kattungen hoppar in och rakt ner i gräddskålen, jag skriker neeej och lyfter upp kattungen, men ser då att kattungen har små svarta skor och en röd liten kofta på sig, så jag andas ut och säger vilken tur vi kan använda grädden ändå för katten har skor.
Sen bär jag ut kattungen och den borrar in sina klor i min arm, (men den hade ju skor), jag riktigt känner hur ont det gör och jag bänder loss den och sätter ner den vid ett träd där hundvalpen ligger och myser.
När jag går tillbaka ser jag att dekorationen vid uteplatsen har hunden totalt förstört, det var en korg med mossa och barnen hade satt dit flugsvampar, men Åke han städar bort allting och jag blir så glad.

När vi ska äta så sitter mamma bredvid mig, hon har tjockt mörkrött hår och är så vacker och slät och glad. Hon tar smörkniven och börjar smöra sig i pannan och jag börjar hjälpa henne för hon ser ju inte vart hon smörar. När jag börjar smöra henne på kinderna börjar vi tokskratta och jag frågar om hon verkligen ska ha smör i ansiktet, vad det ska vara bra för och jag och mamma och Katarina får värsta skrattattacken.
Jag vaknar med den skrattattacken och frågar Åke om jag skrattade högt, men han sov så hårt så han visste inte.
Men den glädjen jag kände satt i länge.

I natt har min dröm utspelat sig i Arvidsjaur, men ändå som utomlands.
Ömsom har vi varit på restauranger i vanliga hus men med den mest fantastiska mat osv, ömsom har jag åkt bil, kört bil och det utan glasögon och jag har sett så jäkla dåligt och dessutom var jag trött, så trött så att jag nästan inte kunnat hålla mig vaken.
Så vi stannade då och då för att sova.
Vi sov utomhus, i bilen och Åke la sig i bagaget med en filt och till slut sa jag men nu går vi in och lägger oss, så vi får sova ordentligt.
Det lustiga är att jag vaknade flera gånger under natten för att gå på toan, men varje gång jag somnade om så fortsatte samma dröm.

Klockan sju steg jag upp och såg film, för då var jag så less på min dröm.

Sen blev det fika och melodikrysset.
Nu ska vi städa och tvätta bilen.

Natten har varit orolig

Jag har frusit och varit kissnödig hela halva natten, (får dricka mindre te på kvällarna. )
Då drömmer man hur konstigt som helst.
Jag och mamma var ute och körde bil och mamma körde.
Hon körde in i ett bostadsområde där mammor och barn satt ute, mitt i gatan med stolar och bord och barnen cyklade på trehjulingar och lekte, jag sa
-men mamma kör inte här då måste ju alla flytta på sig.
Så då svängde hon in på nästa gata och det var en pool!
Där några poolskötare höll på att rengöra den så den var ej vattenfylld, som tur var.
Jag blev så rädd så jag hoppad ur bilen, men hamnade under rengöringsverktyget som var som en vattenfylld skrapa i lyftkran.
Jag fick panik och försökte skrikande ta mej upp ur poolen.
Lyckades precis komma undan innan nästa skraptag.
Väl uppe stod folk omkring och skrek åt mig, att jag inte hade där att göra och jag försökte överrösta dem och försvarade mig med att det var mamma som hade kört fel.
När jag sedan mötte mamma hade jag så ont i halsen av allt skrikande så jag fick inte fram ett ljud.
Men jag tog i allt vad jag kunde och sa högt rakt ut i luften (på riktigt alltså)
-men mamma du körde ju på poolbotten
och med det vaknade jag och satte mig upp i sängen.
Hur sjukt kan man drömma.
Jag som alltid brukar försöka analysera mina drömmar,
den här blir svår.

Första drömmen om mamma

I går kväll när jag stod och strök tvätt kom det över mig igen att mamma inte finns längre. Oftast går det ganska bra under dagarna, men när kvällen kommer tänker jag mycket.
Det är obeskrivligt hur hemskt det känns att jag aldrig mer får träffa henne, prata med henne, veta hur hon mår.
Jag får ibland lite lätt panik när jag tänker på det.

Innan jag gick och la mig gick jag ut och kollade bloggar.
På Jennys blogg såg jag det allra finaste kort på mamma
med Arvid.
Det var inte väntat.
Jag hajade till
för
hon kändes så levande.
Då släppte allt och jag började gråta.
Det gjorde så ont i bröstet.
Men jag fick gråta av mig och efter det kändes det lite lättare.

Jag pimlar så mycket grönt te under dagen plus en massa vatten, så jag besöker toaletten ett par gånger per natt. Första gången oftast mellan ett och halv två.

Jag är jättetrött den tiden och sover riktigt hårt, så jag fattar inte att jag är kissnödig.
Då drömmer jag om toaletter.
Toaletter som jag ska uppsöka men blir förhindrad på alla möjliga sätt, ibland ganska komiska sätt.

I natt drömde jag att jag gick in på en toalett där mamma stod och skurade den, sen satte hon sig med ena skinkan utanför toaletten och kissade lite på golvet och jag skrattande sa
men mamma vänta
sätt dig som vanligt
och mamma såg lite förvånad ut
och satte sig som vanligt
men då direkt på porslinet
och jag skyndade mig att få upp henne och fällde ner ringen och vi båda fann allt mycket muntert.
Ömsom var mamma ung och mycket vacker
ömsom var hon gammal och såg ut som hon gjorde nu i sommar.
Sen blev det min tur att sätta mig, men precis innan
vaknade jag.

När jag då stapplade iväg till toan, sömndrucken
kunde jag inte låta bli att tänka tanken,
tänk om mamma skulle vara på våran toa!!!

Huu hemska tanke.
Det skulle vara mycket skrämmande.