Nattens dröm!

Joanna skickade ett brev och frågade om vi kunde flytta in i deras stora hus klockan halv sex.
Och jag blev jätteglad och svarade, absolut, vi börjar genast packa.

Vi åkte till deras hus halv sex och i dörren möttes vi, Joanna, Jon, jag, Åke, Ida och Amanda.
Joanna och Jon åkte iväg med sitt flyttlass.

Vi sprang runt i huset och var hur glada som helst.
Jag tyckte att det var så konstigt att hon hade lämnat alla sina tesilar, 12 stycken, men sa till flickorna -det är väl för att vi dricker så mycket te, så hon tänkte väl att vi skulle behöva dem.
Sen sprang vi ut i den underbara trädgården, där det trots att det var vinter, växte så att det knakade, allt fanns kvar, stora purjolökar, dill, jättelika persiljetuvor, värsta potatislandet.

Amanda var så glad och sa -jag skulle verkligen vilja ha en häst, för här skulle det passa så bra.
Jag svarade -ja perfekt då kan hästen ploga upp det gigantiska potatislandet.

När vi sen kom in upptäckte jag att huset var väldigt kallt och planlösningen var inte den bästa. Huset bestod av en stor iskall hall utan element. Från hallen gick det ut fyra dörrar till rum som inte hade förbindelse med varandra och en dörr till köket som inte heller angränsade till de andra rummen.
Jag började ångra att vi hade gått med på detta och sa till Åke -jag vill inte bo i Jörn, det är för litet och för tyst, jag vill bo i en stad. Vi har väl inte sagt upp lägenheten än, visst har vi tre månaders uppsägningstid.
Åke svarade -det går inte till så längre, i och med bankkrisen har de bestämt att det inte finns någon gräns på uppsägningstid utan den förre hyresgästen får betala ända tills det kommer in en ny hyresgäst.
-Men varför skulle vi flytta, sa Joanna varför? Frågade jag alla, men ingen visste.
Jag gick in i ett rum och började gråta och ropade, jag ropade -hjälp mamma, nu måste du hjälpa mig mamma.
Då kom Kristina in och sa -kom så går vi in i det andra rummet, där är det lite varmare.
Jag tog upp ett papper från golvet och snöt mig och torkade tårarna, så gick vi in i det andra rummet som var så underbart gulligt möblerat. Jag la mig på sängen och Kristina satte sig bredvid och tröstade mig. Hon pratade om allt mellan himmel och jord och jag sa -skulle man inte kunna sätta in en stor öppenspis eller kamin i hallen och öppna upp alla dörrar.
Så tog Kristina fram en pärm där Joanna hade samlat frön till kommande vårsådd. Det var så perfekt ordnat i olika mappar med teckningar och beskrivningar på hur de skulle sås och skötas om.
Sen sa hon -kan du sätta dig upp eller blöder du för mycket? Jag tänkte att vi kunde tända TV:n.
Jag svarade -jag blöder inte, men tittade på pappret och det var helt blodigt, för jag kan inte blöda, jag har ju ingen livmoder...