Det var längesedan jag drömde något.
Jag sover så gott nu för tiden,
om det beror på att jag har börjat ta lecitingranulat vet jag inte,
men sömnen är sammanhängande och lugn.
Men i natt har jag varit med Lill Torsten,
och han var så fantastiskt gullig och nöjd.
Kristina, Joanna, Jon och Torsten kom till Umeå,
och vi hade en liten släkträff hemma hos oss.
All övrig släkt anslöt också till vår lägenhet.
Men jag fick sköta Torsten precis hela tiden.
Alla sa, -låt Åsa hålla honom, hon har ju längtat så mkt!
Det har nog alla gjort, men i drömmen prioriterades jag.
Det hände en massa i drömmen, hur alla barn och kusiner, stora som små byggde kojor, lekte affär och hade så kul.
Men jag, jag bara gosade med Torsten och han jollrade hela tiden.
Han var en knubbig liten bebis, med morotsfärgat hår och stora bruna pliriga ögon och med ett leende som spelade på läpparna hela tiden.
Så bestämdes det att alla skulle äta på restaurang,
för det skulle bli för trångt och omständigt hos oss.
På restaurangen var Sofia Wistam med man och barn.
Eftersom vi var hur många som helst,
och för att rymmas,
var vi tvungna att även sätta oss vid deras bord.
Jag var lite osäker hur de skulle uppfatta oss,
men de var hur naturliga och trevliga som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar