Jag jobbade som dagmamma...

... och Ida var i tio-års åldern.

Vi skulle ta barnen med oss och gå och hälsa på Camilla som hade flyttat till ett alldeles nybyggt bostadsområde nära oss, bara på andra sidan bäcken.

Vi gick med barnvagnen över en liten böjd bro och snön knarrade under våra fötter och det hade börjat skymma. Vi småpratade om hur fina och lyxiga de nya lägenheterna var och kikade in i en. De var så otroligt modernt inredda med valnöt i både köksinredningen och arbetsbänkarna med en stor bardisk med rejäl arbetsyta.

Vi gick runt och in genom en superstor och snygg entre dörr och in i en foaje nästan som på hotell.

Camillas lägenhet var lika modernt inredd och när hon tog emot oss så hon så plirig ut, som att hon hade något att berätta en överraskning men hon sa ingenting.

I hallen hade hon en soffa som vi satte oss på och började klä av barnen, då jag hörde en välbekant röst som sa
-hej Åsa.
När jag tittade mot köket, satt mamma på en stol och log med hela ansiktet och sa
-jag dog inte jag fick leva
och jag svarade
-vad konstigt hur blev det så, ändra dom sig, men, vad roligt, så nu vill du ha tillbaka dina saker och
vi skrattade
och hon sa,
-ja det vill jag.
När jag tittade närmare så låg det kläder på soffan som hon redan hade hämtat hos Kristina.

Så satte vi oss vid bordet och jag började fråga henne om andra sidan och hon började berätta om pappa och att han skulle komma och hälsa på och plötsligt satt han på en stol emellan oss, brun och skitsnygg, iklädd en ljusblå skjorta, håret svart och frisyr som han hade när han var ung, det enda konstiga var att han hade bara ett öga, där det andra skulle ha suttit, var det bara slät hud.
I min förra dröm om pappa så tyckte jag att han var så liten, det var han nu också och jag tog om hans axlar och sa
-men pappa du är nog så där liten i alla fall, det är nog bara jag som har tyckt att du var större,
vad snygg och brun du är men vad har hänt med ditt öga?
Han svarade inte, han bara log, han var super glad.
Jag började fråga ut honom om andra sidan, om det är som en vanlig värld för att (Curt Ove, en man som jag har lärt känna sen jag började jobba på AP, har pratat med sin döda syster via ett medium, hon sa att hon hade hamnat i en vanlig värld) så nu tänkte jag passa på och få ett svar och pappa medgav att det inte var något konstigt med andra sidan utan det var som en vanlig värld.
Jag blev lite orolig för att han skulle råka illa ut för att han avslöjade hemligheten, men han bara skrattade och sa
-jag klarar mig nog.
Men varför ska det då finnas två världar, varför kan vi inte då få leva hela tiden.
Då började han skruva på sig och sa
-det går inte för vi ser inte ut som levande.
Och så började han förändras han fick knotiga fingrar och han började få konstiga ryckningar och så flyttade han sig närmare fönstret och där utanför stod det en hel hop med "döingar" den ena ruskigare än den andra...