Stardust

I torsdags såg jag två bra filmer, denna, en filmatiserad äventyrsroman.

Stardust drar igång direkt, en sagolik berättarröst för fram karaktärer, story och magiska miljöer i ett rasande tempo. Det är tätt, intensivt och spännande. Den skickliga iscensättningen hänger mycket på den smidiga klippningen och det ”osynliga” fotoarbetet, men också på grund av Matthew Vaughns actionbetonade underhållningsregi.

En stjärna faller ner i ett kungarike bortom tid och rum.
Himlakroppen har tagit skepnad i form av en ung kvinna.

I byn Wall befinner sig Tristan Thorne sökande efter den sanna kärleken. Han uppvaktar byns vackraste flicka och i ett svagt ögonblick lovar han att hämta en fallen stjärna åt henne. Uppdraget kräver dock att han måste ta sig över muren som genom århundraden har skyddat Wall från dess parallella universum - Stronghold. Han lyckas lura den 97 årige vakten och tar sig över.

På sin resa konfronteras Tristan av onda prinsar och elaka häxor som galna pirater och en slug affärsman.

Drygt halvvägs in i filmen händer förstås det oundvikliga, filmen tappar tempo. Berättelsen blir utdragen och det slängs in en nypa sentimentalitet helt i onödan, trots att de värsta klyschor är frånvarande. Vad som räddar filmens andra halva från platt fall är Robert de Niros fjolliga kapten och Michelle Pfeiffers åldersnojiga häxa. De är rutinerade i branschen, det märks.

Så även fast den inte riktigt klarar av att hålla spänningen uppe i drygt två timmar, är det roande att se en fungerande kombination av å ena sidan spektakulära och fartfyllda strider, å andra sidan vackra filmlandskap och sammanhållna stjärnskådisar.

Och jag älskade den,
Mitt betyg 10.