Idag är det 33 år sedan vi förlovade oss.
(Vi träffades 1974-04-30, så vi har varit tillsammans i 34 år).
Det gjorde vi här i Umeå.
Vi hälsade på Aila och Börje, de bodde på Grubbe på den tiden.
Camilla var liten.
På lördagen gick vi på stan och handlade. Jag hade sett i en tidning smink som jag ville ha, av ett märke som inte fanns i Arvidsjaur, så vi jagade över hela stan och till slut hittade vi på en butik som inte finns längre.
På kvällen skulle vi gå på Universum och dansa OCH förlova oss.
Men när vi kom hem efter shopping rundan visade det sig att Camilla hade feber, men det tyckte inte Aila skulle hindra oss från att gå ut, sjuksköterska som hon är.
Vi åt middag tillsammans och sedan gick vi till bussen.
Vi var så exalterade och pirriga inför det stundande ögonblicket, att byta ringar, så för att göra det så avdramatiserat som möjligt så bytte vi ringar i busskuren, ganska oromantiskt egentligen.
Men vi var unga och lite tafatta.
När vi kom till Universum, gick vi upp och satte oss vid ett litet bord, Åke gick och köpte drinkar, White Lady till mig, sen gick han på toan och jag satt där och smuttade på en för mig helt vedervärdig drink, (gillar ju inte drinkar, absolut inte gin) och kände mig helt bortkommen.
Visste inte var jag var, om Åke inte skulle komma tillbaka skulle jag inte hitta tillbaka till Aila och Börje, hade varken telefonnummer eller adress. Men han kom tillbaka och vi hade sedan en mycket trevlig kväll.
På morgonen efter kom Camilla upp till oss i sängen, hon var den första som såg våra ringar och pekade på dem med sina knubbiga små fingrar.
3 kommentarer:
så himla fint o mysigt. jag är verkligen tacksam över att ha föräldrar som hållit ihop så länge. fina föräldrar! puss o kram
Ja det är en väl förunnat att man hittade rätt i kärleken och att den har hållit. För det är ju den som håller ihop äktenskapet när det stormar, som det gör i alla fröhållanden, från och till.
Puss och kram älskade barn.
fröhållanden, hahaha.
Skicka en kommentar