Tankeställare

Efter att ha hjälpt Fanny med sondmatningen, sprutat in en vällingliknande vätska, var fjärde timme och kopplat henne till en maskin som matar hela natten, värdesätter man verkligen att man är frisk och KAN äta fast föda.

Tänk att inte få känna någon smak,

inte känna konsistensen,

inte få tugga.

Mycket är ju en vana, och när man gillar mat så lägger man ju till sig vanor som sedan är svåra att bryta,

man har sina favoriträtter och så fort vi ska umgås så äter vi ju tillsammans,

kanske det är lite lättare när man är liten och när man märker att man mår bättre, går det lättare.

Men hon gör det fantastiskt bra, när vi ser på henne att det blir jobbigt, då undviker vi att visa vad vi äter för att hon inte ska bli frestad.

Det var inte lätt när vi var på bion, och hon såg alla som handla popcorn och baconchips, (inte jag och Amanda då förstås),

det värsta är att hon kommer nog aldrig mer att få äta baconchips, som hon älskar så mycket.

Nu är det två veckor kvar med sondmatningen, sedan blir det succesiv övergång till fast föda, med rätt utvald mat.