Vi fick många skratt under vår Sthlm:s vistelse.
När vi var på Sallys så kom en av kyparna (vi kan kalla honom nr 1) för att ta ut våra tallrikar, men först fyllde han på våra vinglas, ställde sedan tillbaka den ej tömda flaskan i vinkylaren och när han hade samlat ihop tallrikarna för att gå, tog han även med sig vinet!
Och jag, i pur förvåning utropar:
-Han tog ut vinet och flaskan var inte tom! (Vin är dyrt på restaurang och då vill man gärna ha allt ur flaskan.)
Kyparen kom snabbt tillbaka med den, han hörde nog vad jag sa, och skrattande bad han om ursäkt.
Snabbt fyllde vi våra glas, för att vara på den säkra sidan och flaskan blev tom och vi ställde tillbaka den i vinkylaren.
Vi beställde efterrätt, kaffedrink och sött vin till desserten.
Åke fick sin kaffedrink snabbt, därefter fick vi våra efterrätter, men dessert vinet dröjde, det är ju bäst om man får det samtidigt.
Efter ett bra tag kommer en kypare (nr2) med vinet på en bricka, men går förbi oss och ställer sig vid bordet där det sitter ett stort gäng utländska gäster.
Han säger:
-White Wine, sweet white wine.
Jag tittar upp och inser att det är mitt vin,
så jag ropar lite för högt och desperat:
-Here, ower here, it´s mine, thank you, thank you.
Kyparen kommer snabbt till vårt bord och jag säger:
-thank you, thank you, oj, jag började prata engelska,
tittar förvånat och ler lite generat.
Sen får vi en skrattattack allihopa, till och med hovmästaren som står vid dörren.
Kypare nr 1 går en lov och kommer så småningom till vårt bord,
han lyfter upp vinflaskan för att fylla på våra tomma glas, men ser då att flaskan är tom,
han börjar skratta och säger,
-ja det är klart, bäst att tömma den innan "den" där kommer tillbaka...
Alla skrattar.
När Åke ska på toan, stöder han sig med ena handen på bordskanten och den andra på soffan, bordet har bara ett ben mitt under, så hela bordet tippar framåt, med fart, några sekunder.
Vinglasen lyfter, allt lyfter, någon centimeter.
Jag står framför och försöker ta emot och ropar
JESUUS paus KRIIIST, (engelskt uttal).
Amanda på andra sidan, my gali, my gali (vet inte om man skriver det så) och trycker ner bordet allt vad hon kan.
Bordet går tillbaka till utgångsläget, glasen och allt det andra landar på bordet igen, inget går sönder.
Hovmästaren, står fortfarande vid ingången där vi sitter, han skrattar och säger:
-Han lyckades, nästan...
Alla skrattar, lite chockade och lättade.
5 kommentarer:
det var även väldigt skojigt när du pekade på cyklar o sa "är det där såna.." o sen snabbt drog in armen när tunnelbanetåget kom för att det kändes som att tåget skulle träffa din arm.
Ja, det såg säkert jätteroligt ut, jag önskar att vi hade kunnat spela in alla roliga situationer, så hade vi kunnat se dem om och om igen och skrattat gott varje gång.
ja sånt önskar jag också att man skulle kunna göra. så man kunde spara alla fina stunder i en liten ask o ta fram när man kände sig nere.
Det var även jättekul när ni var på väg hem från Ikea och mötte några utlänningar som undrade om Ikea låg nära och Amanda svarade no it´s far, far away.
Det här med att spela in sig på video i olika situationer finns det folk som redan gör.
Jag såg gokväll igår och där var Carolina Gynning kvällens middagsgäst och hon anlitar en person som filmar när hon har fester eller är på olika evenemang, för att sedan se hur det var, vad man gjorde och sa.
Bra men också lite läskigt.
Skicka en kommentar