Musik lyssnar jag bäst på när jag åker i bilen, till och från jobbet, till och från butikerna.
Hemma står radion på som ett bakgrunds ljud, eller som ett litet sorl någonstans långt ifrån.
På jobbet pratar jag så mycket i telefonen, så då blir det mest ett störande moment, som om någon pratar i munnen på en.
Jag har inga direkta favoriter. Har egentligen aldrig riktigt haft någon idol, möjligtvis Beatles då.
På 60- talet var de verkligen annorlunda inom musikens värld, frisyrerna väckte starka känslor, män brukade inte vara så långhåriga. Jag minns vad jag njöt av att de trotsa världen. Jag älskade nog själv att trotsa, gå min egen väg, stå på egna ben, göra tvärs emot.
Idag lyssnar jag på allt från klassiskt till independent pop, via mina finfina döttrar.
När jag åker där i min bil spelas det en låt på radion som antingen redan har presenterats före låten, eller så hinner jag nå mitt mål före låten är slut och så missar jag artisten och låttiteln.
Försöker då memorera melodin och någon snutt av refrängen, om det är en man eller kvinna som sjunger. När jag kommer hem så nynnsjunger jag den för mina finfina döttrar, har jag tur så brukar alltid den ena av dem lista ut vad det är för låt, hon är helt fantastisk. Sen visar det sig att de har den på någon skiva och så får jag den nedladdad i min MP3. Perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar