Frejas dagbok

Dag 4
Morgonen började bra, väcktes av Åsa vid sjusnåret,
fick mat och sen gick jag och la mig på hennes täcke och sov några timmar till.

Men så hörde jag att det försiggick något intressant i matrummet.
Jo mycket riktigt, där låg Åsa och tränade!
Jag försökte få vara med, kröp under hennes mage när hon stod på alla fyra,
busade med hennes hår när hon låg på rygg,
men jag fattade inte vad hon gjorde.

Så, istället lekte jag lite med mina möss som jag har hittat,
men vips så var de borta igen
och det var så skojigt att se hur Å&Å kröp runt i lägenheten på alla fyra och leta och leta efter mina möss, men de fanns ingenstans.

Ni förstår att dessa möss skramlar och rasslar när man skakar dem och det tycker jag är jättekul,
så när jag har varit för våghalsig ute på balkongräcket, brukar dom locka in mig med dessa rasslande möss,
för då kommer jag,
som skjuten ur en kanon,
ett lätt sätt att få in mig,
jag måste medge att ibland är vi katter också lite lättlurade,
men det bjuder jag på.

Jag har varit orolig hela dagen,
känt på mig att det har varit något på gång,
jag har velat ut hela tiden,
vet inte varför.

Jag smet ut i trapphuset så fort jag fick chansen,
och det blev ganska många gånger,
för Åke har sprungit in och ut hela dan.

De blev så less på mig så till slut satte Åsa sig med mig i knät en lång stund för att jag skulle lugna ner mig.

Så öppnades dörren och jag var på väg att smita ut,
men så hörde jag en välbekant röst ropa på mig,
då stannade jag upp,
och där stod MIN, AMANDA.

Ni ska veta så glad jag blev:)))))
Jag gjorde mig slö och tung när hon lyfte upp mig,
och det första hon sa, men så tjock du har blivit!
Vilken mage!
Hahaha, har du ny ätit, eller.

Så var det avslöjat,
för att jag skulle äta den där kattmaten från Ica har Åsa lurat mig och blandat ut den med tonfisk.

Jag försökte äta runt omkring första gångerna,
men sen rörde hon ihop det och då kände jag inte smaken av Ica maten,
toppen tycker jag, men det la sig nog runt magen.

Sen fick jag chansen att visa Amanda hur duktig jag är på att balansera på balkongräcket, jag stilade alldeles för mycket, så jag slant och blev hängande i frambenen,
då var Amanda snabb att lyfta in mig i nackskinnet, puh!

Sen fick jag utegångsförbud resten av kvällen.

Nu har vi blivit hemskjutsade av Åsa och det var skönt att komma hem,
till mina favoritplatser,
men jag kommer nog att sakna Å&Å lite i alla fall och jag tror att de kommer att sakna mig också,
kanske inte mina bravader på balkongen.
Men jag längtar redan till nästa gång.
Mjauuooo.