Det var härom natten.
En mycket kort dröm, eller drömmen utspelades snabbt.
Det var midsommar och vi dansade allihopa runt midsommarstången på baksidan av huset i Ljusträsk.
Mamma hade svinrygg och en jättefin sommarklänning i 60-tals stil. Jag och Kristina hade likadana klänningar som mamma sytt och pannband och Mats var tjock och knubbig och pappa såg spjuvrig ut med ett leende på läpparna.
Men så zoomas bilden ut från denna lyckligt dansande familj, ett steg in i huset.
Pappa sitter och tittar ut genom fönstret vid balkongdörren och jag ser honom bakifrån.
Han ser liten och gammal ut och när jag säger -men pappa, så vänder han sig om och han ser så otroligt ledsen och olycklig ut, så jag skyndar mig fram och kramar honom bakifrån. Han har rutig skjorta och luktar pappa, skog och olja, han känns så bräcklig under mina armar och jag tänker men oj vad han har åldrats medan han har varit död under alla dessa år.
Han blir inte glad och jag tappar taget hela tiden om honom för han har en tjock genomskinlig plastsäck omkring sig, som går upp över ansiktet som jag försöker hålla ner och jag pratar och pussar på honom för att han ska bli gladare. Jag berättar hur mycket vi har saknat honom och hur glad jag är för att vi nu äntligen fick ett möte...
Sen vaknar jag.
Sen gick jag och analyserade denna dröm hela dagen.
3 kommentarer:
känns som att man bearbetar en massa annat i o med mormor. sånt som kanske legat långt bak.
Ja, för saknaden finns ju hela tiden.
Jag tänker mer på morfar nu när båda är borta, jag tänker på mormor ofta oxå men varje gång så kommer en bild på morfar upp jag saknar dom.
Skicka en kommentar