Matklubbens Topplista

fredag, augusti 31, 2007

Vilken vecka

Jag har varit på resande fot nästan hela veckan...
och rekryterat personal.
Vi har besökt Sollefteå, Östersund och Sundsvall, och haft speed dating med arbetssökanden.
Och
Jag måste säga att vi har hittat bra personal på så kort tid, tre dagar (ti,on,to).

När man är på resande fot finns det saker som får stryka på foten...

-Jag hinner aldrig sitta ner och skriva på min blogg!

-Jag har sämre möjlighet att välja den mat som jag vill äta!

-Jag hinner inte träna som jag vill träna!

-Jag hinner inte vara med min man så mycket som jag vill!

-Jag hinner inte vara delaktig och närvarande med mina älskade barn och barnbarn så mycket som jag önskade att jag skulle kunna vara!

OCH

I kväll flyttade Ida!

Men vi kommer att hålla kontakt jämt.

Jag ska ner till Sthlm på kaffe utbildning i mitten av sept. en föreläsning för kvinnliga chefer i okt. plus en rekretationsresa med maken, bo på fint hotell på söder, gå på Musical på Göta Lejon och fira Idas födelsedag, med god middag, presenter och tårta.

Sen är det inte så länge kvar till jul och då kommer hon ju hem.

2 kommentarer:

Anonym sa...

alltså. jag kan inte fatta hur jag skulle kunna ha mina barn så långt ifrån mig. jag har ju övat på lovis förstås men att de liksom lever sina liv någon annanstans? nä det går inte. fast jag förstår att det måste liksom växa fram det där. det symboliska navelsträngsklippandet.

Anonym sa...

När mina barn var små och vi bodde på Ersboda, hade jag en väninna med fyra barn, varannan vecka bodde de hos pappan, jag kunde inte fatta hur hon kunde leva normalt den veckan hon inte fick vara med barnen, jag sa det till henne och hon tog väldigt illa upp och jag fattade ingenting.
Idag har jag en bättre förståelse, hon ägde en frisering och var ensamstående med fyra barn, det var ju hennes räddning för att orka med sitt liv.
Mina barn har ju flyttat runt lite både inom och utom stan, flyttat hem någon månad för att sen flytta ut igen,så jag har vant mig succesivt.
Sen eftersom det är så pass många år mellan barnen så har det också bidragit till att vi har hela tiden haft något barn hemma.
Men visst kommer det att kännas när Amanda flyttar, men samtidigt så blir det lite enklare också tex. med maten och det kommer att gå mindre mjölk och toapapper.Det är väl så man får se det.
Men man längtar ju alltid efter sina barn, oavsett hur långt borta dom är.