Det har blivit mycket bio på sistone.
Mycket för att jag är guldmedlem i bioklubben, då får man första tjing på många förhandsvisningar.
Det var dock inte denna film som jag, Fanny och Camilla såg i dag.
Mycket för att jag är guldmedlem i bioklubben, då får man första tjing på många förhandsvisningar.
Det var dock inte denna film som jag, Fanny och Camilla såg i dag.
Vilken upplevelse.
En film som absolut måste ses på bio, det storslagna kommer inte till sin rätt på tv.
En film som absolut måste ses på bio, det storslagna kommer inte till sin rätt på tv.
Om du drömt om att simma med delfiner, fiskstim, maneter eller vithajar så är det här en film du inte får missa.
Jaques Perrin och Jaques Cluzauds havsdokumentär "Oceans" tog över 4 år att filma, kostade över 50 miljoner euro och filmades på över 50 platser världen över. Med hjälp av kameror och specialutrustning som uppfanns specifikt till filmens 70 expeditioner har filmskaparna lyckats komma närmre havets invånare än någonsin tidigare. Resultatet är en mycket vacker film om havet och varför vi måste respektera både oceanerna och djuren som lever där.
"Oceans" börjar med en berättarröst som säger "Ett barn frågade mig vad havet är? Vad skulle jag svara...". Sedan får vi följa med på en resa från böljande vågor till havets botten. Vi simmar efter varaner och vi dyker under ytan för att se delfiner, fåglar, valar och hajar som jagar tillsammans.
Även om man sett liknande bilder i exempelvis "Planet Earth" så är det storslaget att se djuren så nära inpå och så snyggt filmade. Normalt filmar man naturfilm på 16-millimeter eller videoformat, men större delen av "Oceans" är filmad med 35-millimetersfilm och ser riktigt bra ut på bioduken. Kompositionerna och ljuset är alltid väl genomtänkt och både musik och klippning är riktigt bra.
Till skillnad från traditionella dokumentärer så får vi inte höra vad specifika arter heter eller höra beskrivningar av vad djuren gör på bilderna vi ser. Istället är det djuren, miljöerna och känslan som har fokus. Berättarrösten dyker upp ibland men endast för att fortsätta berätta om haven ur ett större perspektiv och varför det är viktigt att vi tänker på hur vi påverkar både djur och natur.
I ett par scener mot slutet som handlar om människans påverkan får vi se delfiner som fastnar i fiskenät och hajar som får fenorna avskurna och sedan blir slängda tillbaka i havet. De här scenerna var rätt obehagliga och jag blev starkt berörd av dem. Senare visade det sig att alla scener i filmen där djur blir skadade av människor är fiktiva. Svenske undervattensfotografen Eric Börjesson som var en del av teamet som filmade "Oceans" var på plats under den skandinaviska premiären och förklarade att de av etiska skäl valt att inte filma djur som blir skadade. Istället är de scenerna skapade med animatronics (robotar som ser ut som djur) eller med hjälp av specialeffekter. Trots detta ser scenerna mycket verkliga ut så speciellt för yngre tittare kan det vara skönt att veta i förväg att bilderna beskriver verkliga situationer men är skapade med effekter.
Det finns även en scen med en säl som simmar bland sopor som människan slängt i havet som är iscensatt i en bassäng och en ihopklippt scen i början av filmen där en rymdraket skjuts upp mot stjärnorna samtidigt som varaner vilar på stenar i solnedgången. Båda dessa scener används för att berätta den historia som regissören Jaques Perrin vill förmedla med "Oceans".
På sätt och vis var det skönt att veta att scenerna där djur skadas inte var verkliga, men samtidigt kändes det missvisande av en dokumentär att ha med material som inte är filmat i det vilda. Detta är egentligen det enda som gör att filmen inte får toppbetyg av mig. Dock är det intressant och beundransvärt att de valt att göra en naturdokumentär med större fokus på att berätta en historia.
"Oceans" innehåller massvis av otroligt storslagna bilder som är filmade ute i naturen. Det var verkligen en upplevelse att se blåvalar i enorm storlek på bioduken. Vi får också se bland annat nyfödda sköldpaddsungar som kravlar upp ur sanden, enorma maneter i lysande färger och gigantiska fiskstim. Att se en dykare simma bredvid en enorm vithaj eller en valross som kramar sin unge är bilder som jag sent kommer glömma.
Mitt betyg blir 9
Jaques Perrin och Jaques Cluzauds havsdokumentär "Oceans" tog över 4 år att filma, kostade över 50 miljoner euro och filmades på över 50 platser världen över. Med hjälp av kameror och specialutrustning som uppfanns specifikt till filmens 70 expeditioner har filmskaparna lyckats komma närmre havets invånare än någonsin tidigare. Resultatet är en mycket vacker film om havet och varför vi måste respektera både oceanerna och djuren som lever där.
"Oceans" börjar med en berättarröst som säger "Ett barn frågade mig vad havet är? Vad skulle jag svara...". Sedan får vi följa med på en resa från böljande vågor till havets botten. Vi simmar efter varaner och vi dyker under ytan för att se delfiner, fåglar, valar och hajar som jagar tillsammans.
Även om man sett liknande bilder i exempelvis "Planet Earth" så är det storslaget att se djuren så nära inpå och så snyggt filmade. Normalt filmar man naturfilm på 16-millimeter eller videoformat, men större delen av "Oceans" är filmad med 35-millimetersfilm och ser riktigt bra ut på bioduken. Kompositionerna och ljuset är alltid väl genomtänkt och både musik och klippning är riktigt bra.
Till skillnad från traditionella dokumentärer så får vi inte höra vad specifika arter heter eller höra beskrivningar av vad djuren gör på bilderna vi ser. Istället är det djuren, miljöerna och känslan som har fokus. Berättarrösten dyker upp ibland men endast för att fortsätta berätta om haven ur ett större perspektiv och varför det är viktigt att vi tänker på hur vi påverkar både djur och natur.
I ett par scener mot slutet som handlar om människans påverkan får vi se delfiner som fastnar i fiskenät och hajar som får fenorna avskurna och sedan blir slängda tillbaka i havet. De här scenerna var rätt obehagliga och jag blev starkt berörd av dem. Senare visade det sig att alla scener i filmen där djur blir skadade av människor är fiktiva. Svenske undervattensfotografen Eric Börjesson som var en del av teamet som filmade "Oceans" var på plats under den skandinaviska premiären och förklarade att de av etiska skäl valt att inte filma djur som blir skadade. Istället är de scenerna skapade med animatronics (robotar som ser ut som djur) eller med hjälp av specialeffekter. Trots detta ser scenerna mycket verkliga ut så speciellt för yngre tittare kan det vara skönt att veta i förväg att bilderna beskriver verkliga situationer men är skapade med effekter.
Det finns även en scen med en säl som simmar bland sopor som människan slängt i havet som är iscensatt i en bassäng och en ihopklippt scen i början av filmen där en rymdraket skjuts upp mot stjärnorna samtidigt som varaner vilar på stenar i solnedgången. Båda dessa scener används för att berätta den historia som regissören Jaques Perrin vill förmedla med "Oceans".
På sätt och vis var det skönt att veta att scenerna där djur skadas inte var verkliga, men samtidigt kändes det missvisande av en dokumentär att ha med material som inte är filmat i det vilda. Detta är egentligen det enda som gör att filmen inte får toppbetyg av mig. Dock är det intressant och beundransvärt att de valt att göra en naturdokumentär med större fokus på att berätta en historia.
"Oceans" innehåller massvis av otroligt storslagna bilder som är filmade ute i naturen. Det var verkligen en upplevelse att se blåvalar i enorm storlek på bioduken. Vi får också se bland annat nyfödda sköldpaddsungar som kravlar upp ur sanden, enorma maneter i lysande färger och gigantiska fiskstim. Att se en dykare simma bredvid en enorm vithaj eller en valross som kramar sin unge är bilder som jag sent kommer glömma.
Mitt betyg blir 9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar