Hur vi skulle säkra solbrännan och verkligen kunna njuta ute på havet.
När vi vaknade på lördag morgon och upptäckte till vår fasa att det var helmulet!
Temperaturen visade på +18,
blev vi minst sagt förvånade och lite besvikna.
När vi kom ner till hamnen mötte vi våra grannar som var på väg tillbaka till hotellet för att hämta mer kläder och vi fick veta att avgången var framflyttad 45 minuter, i väntan på bättre väder.
Det var inte inställt i alla fall.
Så vi gick och löste in biljetterna och Åke gick tillbaka till hotellet och hämtade mer kläder åt oss.
Efter ett par minuter började det regna, ett fint strilregn, sånt där som man blir riktigt blöt av, så vi sökte skydd inomhus.
Amanda och Mira, trötta och frusna.
Väl ute på havet, satte vi oss till rätta längst upp på däck, frisk luft är bra när det gungar.
Och det gungade ordentligt, för det blåste rejält.
Så länge man satt ner gick det någorlunda, att hålla sig från illamående.
Men så fort man försökte ställa sig upp, gick det riktigt runt i både mage och huvud.
Man fick verkligen hålla i sig.
Solen sprack fram ett par minuter och då var vi snabba att ta av oss kläderna. Men det varade inte länge så vi fick klä på oss snabbt igen. Vi rundade ön Capri och gjorde ett liten badstop, för de som ville...
... och det var rätt många som trotsade vädret och tog sig ett dopp.
Närmare än så här kom vi inte Capri, det får bli nästa gång.Vissa hus var verkligen belägna längst ut på klippavsatsen.
Delar av filmen "Under Toscanas sol" är filmad just från Positano, vi såg den filmen här om dagen, för andra gången och det med helt andra ögon.
Alltså vilken underbar film, har ni inte sett den, så se den.
Åke framför staden Positano.
Husen är byggda tätt, tätt uppför bergssluttningen.
En halvtimme senare anländer vi till Amalfi.
Så fantastiskt vackra hus och en underbar liten båthamn.
Här fick vi stanna i två och en halv timma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar