Min mamma har blivit en ängel

Hon gick bort i morse någon gång.

Det blev en riktig chock!

Hon som bara har blivit piggare och gladare under de senaste veckorna.

I sorgen

finns trösten

att hon dog mycket lycklig.

Kanske lika lycklig som hon är på kortet här

med mig i sina armar, endast ett par dagar gammal.

Hon hann bo på det nya boendet i fyra dagar.

Fyra mycket lyckliga dagar

enligt de som har hälsat på henne.

För jag hann inte prata med henne, sen hon hade flyttat in, för hon hann inte få telefonen inkopplad.

Det känns mycket tråkigt.

Men hon är bevarad i mitt minne och i mitt hjärta som jag sist såg henne.

Det var från den dagen när vi skulle åka och titta på hennes rum.

Hon hade duschat och jag hade tagit fram lite kläder som hon kunde välja bland.

Hon valde en kjol och en topp i lila och vitt som vi köpte här i Umeå förra sommaren.

Sen kammade jag henne och hon mådde så gott.

Jag strök henne på kinden, hennes otroligt mjuka kind.

Och vi småpratade om hennes nya boende och hur mycket hon såg fram emot att få flytta.

Hennes tacksamhet över att jag var där och hjälpte henne, värmde verkligen.

Vilket gjorde att jag ville vare med henne och hjälpa henne ännu mer.

Så flickorna kom hit i dag och vi har pratat och pratat,

om allt

och mycket

om våra enskilda minnen vi har av mamma/mormor.

Många fina minnen.

Nu mamma har du nog hittat pappa där uppe i himmelen

och äntligen får ni återförenas.

Tack för det liv ni har gett mig.