I väntan på att vi skulle åka.
Hon sitter i fåtöljen och drar ner sin blåa keps över ögonen.
Jag ser på hennes mun att hon är ledsen.
Jag frågar om hon vill komma och sätta sig med mig i soffan.
Sakta skjuter hon upp kepsen och frågar,
-Var är mormor Kerstin nu?
- Jag vet inte, men kanske i himlen.
- Nej, jag menar kroppen, det är ju bara själen som far till himlen, kroppen är ju för tung för att följa med!
-Ja det har du så rätt i, kroppen den är på sjukhuset.
Hon är nog lite orolig, hur det kommer att bli där i Arvidsjaur, vi var ju nyss där jag och Fanny.
Och Fanny och mamma satt ju så mycket i soffan och pratade.
Fanny hade så bra tålamod, att svara på samma frågor, om och om igen.
Så det kommer att kännas väldigt starkt för henne, också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar