Dag 3 eller dagen då vi blev rödskinn

Det är svårt att hitta mat som man blir riktigt nöjd med här i Spanien.

Vi är ju inga skaldjursälskare, annars skulle man ju frossa loss på Paella.

Första kvällen blev det inte middag i hamnen, utan vi gick till första bästa restaurang och åt en enkel grillad kycklingfilé, det var helt okej frånsett de överkoka sliddriga grönsakerna.

I går kväll så provade vi restaurangen rakt över gatan, en skandinavisk restaurang med svensktalande servitris, det var inget speciellt med den maten heller frånsett att de serverade hyfsat med grönsaker som var fräscha och goda och så mer Sangria.

Efter middan gick vi den långa strandpromenaden till hamnen, i rask takt tar det ca 30 minuter.

Men den promenaden är väl värd, för det är en vidunderlig utsikt och vägen är kantad med lyxiga hotell och privata villor plus massor av mysiga restauranger.

Nåväl till dagens resumé, hitills.

Som det alltid brukar vara på hotell med pool, så blir solstolarna paxade tidigt varje morgon med en handuk över stolsryggen.

Detta har jag retat mig på så in i helsicke.
Men tänkte, ja okej, jag får väl göra som alla ni andra och stiga upp i ottan för att lägga våra handukar på de allra bästa solstolarna.

Sagt och gjort, jag ställde väckaren på 07.15.

Hade svårt att somna på kvällen, tankarna malde och Åke snarkade.

Men jag somnade nog ändå för jag vaknade med ett ryck och när jag tittade på klockan så var den 07.05, hm, så lägligt.

Jag skyndade, något yrvaken ut på balkongen för att checka läget och döm om min förvåning, det var inte många solstolar opaxade och våra som vi ville ha var LEDIGA.

Jag slängde på mig ett linne och rusade ner för trapporna och yes jag hann.

Sen åt vi en enkel frukost på balkongen, strosade i lugnt tempo till hamnen och på vägen hem åt vi frukost på en mysig liten taverna.

Väl tillbaks vid hotellet möts vi av en hög med handukar på scenen vid baren och en skylt,

"Det är förbjudet att paxa solstolar med er handduk, du hittar din handduk här".

Vi blev först så förvånade, trodde aldrig att hotellpersonalen skulle ta tag i detta, men samtidigt jätteglada, för kanske vi hinner få oss en solstol i morgon i vettig tid.

Så då fick det bli stranden i stället, vi solade i tre och en halv timme i sträck. Det blåste ganska rejält så vi kände inte hur solen tog på.

Så nu sitter vi här och är röda som kräftor, men hoppas att jag snart får skriva, bruna som pepparkakor.

Nu ska vi snart promenera till hamnen och kolla i butiker och äta förhoppningsvis en hyfsat god middag.

Ha det så bra alla mina kära.

Det går inte fånga på bild hur röd jag är...

Kokheta kramar från oss båda, skinnet kokar.