För varje amerikansk dröm finns en tragedi.Bortom alla glädjehistorier och framgångssagor om det förlovade landet finns den ack så vanliga vardagen; där kärnfamiljer spräcks och sorgen griper även de allra yngsta.
I amerikanska ensembledramat "Fireflies in the Garden" presenteras en långsam och välbalanserad film om en familj i spillror.
Den svenska biopubliken har de senaste åren förgyllts med flera välgjorda amerikanska indipendentrullar, däribland suveräna Little Miss Sunshine och oförglömliga Frozen River .
Men i dessa lågbudgetdramer har det oftast varit den utmanövrerade underklassen som så vackert porträtterats. I "Fireflies in the Garden" är det däremot den på ytan så välmående medelklassen som har hamnat i blickfånget.
Filmen kretsar kring familjen Taylor, vars värld ställs på sin spets efter en bilolycka där den så omtyckta modern omkommer. Sonen i familjen, Michael blir tvungen att konfronteras med sin sönderstressade och maktmissbrukande far, en man som under hela Michaels uppväxt kränkt och nervärderat honom.
Och inte nog med det, i stort sett hela familjen dras med dålig självkännedom och dåligt samvete.
Filmen utspelar sig som en parallellhistoria.
Om vart annat skildras Michaels uppväxt och tiden efter bilolyckan. Det är ett tjugoårigt tidsspann som effektivt utvecklar filmen både till en långsam familjekrönika och på samma gång en berättelse om förlorad barndom. Möjligen kan detta förvirra en aning, då inga traditionella presentationer görs. Det gäller att fylla i luckorna själv.
För att summera: "Fireflies in the Garden" uppvisar något så fräscht som ett medelklassdrama; en allvarlig berättelse som ekar av den asiatiska estetiken, är full av kompetenta biroller (Julia Roberts, Emily Watson, Carrie-Anne Moss) och som även uppvisar ett småroligt och säck knytande manus. Möjligen ställer tempot till det en aning, men i en så välspelad och välskriven film är detta inget annat än småskavanker.
Mitt betyg 10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar