Det kändes otroligt bra.
Jag cyklade till jobbet, det var jobbigt, men välbehövligt, och när jag väl var framme var det helt underbart. Ska ju cykla från och med första maj.
Men som en jobbarkompis sa, börja med en uppförsbacke, efter en veckas sjukdom, ja, så är det, i denna stad, ena vägen uppför och andra vägen utför. Annars är Umeå en mkt cykelvänlig stad.
Fredagar är den absolut lugnaste dagen på mitt jobb.
Det är då man kan få undan högar, städa upp och verkligen känna att man har åstadkommit något.
Vissa dagar är kaotiska, då personalen som plockar bröd ringer in sig sjuk, och man ska ordna extra personal kl 06.00 på morgon, för att brödet måste plockas in i hyllorna innan butikerna öppnar.
Och ingen kan jobba extra!
Men oftast har vi flyt och allt löser sig till det bästa.
Idag känner jag mig hur nöjd som helst trots att vi hade tre sjukdomsfall och en som tog semester med kort varsel. Vi fixade personal till alla, före tiefikat.
Valborgsmässoafton tillbringade vi hos Camilla och Patrik med god mat och dryck.
Ingen brasa för mig , Camilla och småpojkarna.
Men,
Åke, Patrik och Fanny tog sig till en brasa som brann ner på några minuter.
Vilket fiasko.
Annat var det förr i tiden, då samlade hela byn ihop bränsle till majbrasan, våravfall, lagom att bli av med, sedan brann den i ett par timmar och man kunde känna värmen av vad som komma skall.
Sjunga in våren och äta varmkorv, i mängder.
Valborg är mkt speciell för oss, eftersom vi träffades, på valborgsmässoafton 1974, på "medan" i Arvidsjaur, så i år, firar vi, 34 år, tillsammans.
Tack för de röda rosorna!
Det värmde!
Min älskling, jag ger dig en vecka i Grekland!
Du bestämmer när!
1 kommentar:
TACK älskling!
Det om något, värmde.
Vad tror du om början av juni?
Skicka en kommentar