Matklubbens Topplista

lördag, februari 16, 2008

Nästan en vecka senare

Varning! Superlångt meddelande!

Oj, vad tiden går! Redan lördag!

Denna vecka har varit minst sagt arbetssam och slutade omtumlande.

Måndag morgon 06.45 fick jag ett sms meddelande där en av brödplockarna i Östersund från det demobolag som vi samarbetar med hade blivit sjuk och teamledaren för det området ville att en av våra plockare skulle hoppa in.

Amanda skulle dema på Ica Maxi, men först plockade hon bröd på Willys som vanligt.

För att de nya demonstratriserna ska komma in i jobbet, följer jag med och visar hur en dag ser ut och ger lite sälj tips mm. hur de ska hitta i butiken, vilka regler som gäller osv.

Så när A hade plockat klart åkte vi till kontoret och informerade Linn och Monica om vad som var viktigast att ta itu med den dagen, sen åkte vi till Maxi.

Under dagen kom det in fler sjukdomsfall och plockare som slutade och behövde ersättare, det hade tagit hela dagen för L och M att lösa.

Tisdag var Linn sjuk och Monica var på kontoret med mig fram till klockan tre, vi bokade personal och skickade info och material.

Samt agerade detektiver för att spåra paket med matrial som vi skickade förra veckan som inte hade kommit fram, som tur var sparar vi all info om vilket utlämningsställe som paketen ska hämtas på och alla kollinummer och sändningsnummer, men ändå var det paket som var borta och som kom fram först dagen innan eller samma dag som demonstrationen skulle vara.

Skitirriterande, tog ett snack med schenker på eftermiddagen om hur dåligt allt sköttes och att de inte kan hålla vad de lovar och dessutom tar de betalt, rejält betalt!

Vi hade en demo i Skutskär utanför Gävle, ett uppdrag från Frankrike. Det skulle demas äpplen och det var en hel låda med skyltmaterial till denna demo. Jag bad att detta skyltmaterial skulle skickas direkt till butiken, men nej tro det eller ej så kom detta paket till Umeå på tisdag eftermiddag och demon skulle hållas torsdag efter.

När jag ringde och var upprörd, hur skulle jag hinna få ner paketet i tid, det var ju en så viktig demo, då fick jag frågan är det långt från Umeå till Skutskär? Jag orkade inte ens svara. Det är sörlänningar som inte har ett hum om hur kartan ser ut och vilka avstånd vi har.

Jag kastade mig i bilen och körde till Bussgods, skickade paketet med nattbuss för att det skulle hinna fram i tid, och de garanterade mig att det skulle hinna fram.

Tror ni att det hann fram?

Helt rätt!

Det hann INTE fram, och detta ska de minsann få höra, och jag ska fan i mig inte betala för det.

Men jag visste vad det skulle vara för dekorationer, så vår fantastiska demonstratris fixade en fin demo i alla fall.

Onsdag och torsdag var Linn sjuk så jag fick jobba själv.

Jag bokade personal, skickade paket, letade personal, svarade i telefon och skickade mail, kopierade demointruktioner, skrev uppdragsbeskrivningar, jagade personal till demon i Åre, fick till slut hjälp av O, och då hittade vi en kille på Holiday Club i Åre.

En kille som heter Lars Lindmark.

Jag berättade att jag hette Lindmark som ogift.

När han sa sin adress, Kläppen, Arvidsjaur...

Men vänta där bor ju min syster Kristina... ja, jag bor granne med dem...

...och, då är du Joanna och Jacobs moster och Hannas faster och vänta då är du ju Idas mamma...världen är bra liten i alla fall.

Så nu ska han börja jobba som demonstratör för oss. Jättekul.

Dagarna går fort när man har mycket att göra och man jobbar ensam.

Man tar knappt några raster, tar man några så sitter man ändå på nålar, hur ska jag hinna med allt.

Jag, fixar det, men tiden räcker inte till.

Och när man kommer hem, är man tugge och utspotte!

Orkar knappt prata, och när man pratar så är det osammanhängande och man hittar inga ord för all stress som har varit under dagen.

Fredag var Linn på jobbet och det var en himla tur, för vi hade minst sagt en omtumlande dag.

Vi kämpade för att hitta personal till vissa demonstrationer i Dalarna där vi har lite personal.
Vi sökte personal på arbetsförmedlingens sida för arbetsgivare, hittade personal med mångårig erfarenhet inom branschen, men få svarade och de som svarade hade redan jobb.

Amanda demade på Coop Forum, jag åkte dit och hjälpte henne att komma igång, eftersom det var hennes andra dag och en ny butik.

Sen tillbaka till kontoret.

Efter lunch märkte vi att det var en något laddad stämmning på kontoret, det kändes i luften på ett underligt sätt, jag har känt på mig att det har varit något i görningen under hela veckan, men inte fattat vad.

Så meddelade vår VD att han avser att avskeda vår kollega O, med omedelbar verkan, för att han har varit oärlig, ljugit och utnyttjat företaget från dag ett.

Vi fick inte veta detaljerna, men man kan ju förstå att det är mycket allvarligt.

Första frågan från oss var,

vad händer med oss?

Sen kom en hel massa frågor...

Får vi behålla jobben?

Kommer Fibona att finnas kvar?

S garanterar att ingenting kommer att ändras för oss, vi har kvar jobben, han har inte satsat så mycket pengar på detta företag för sedan bara lägga sig platt ner.

Mitt i all bedrövelse ringer en av tjejerna från DG och berättar att plocklistorna från våra plockare inte stämmer, så jag och Linn måste i all bedrövelse gå igenom alla listor och kontrollräkna dem. De måste ha allt klart innan måndag kl 08.00. Så det måste göras nu!

Hjärnan funkar inte vi är ju i chocktillstånd!

Vi kontrollräknar, siffrorna hoppar, vi måste gå in och göra om i datorn, det är komplicerat för programmet är inte helt färdigt, pratar med IT- killen, detta måste fixas NU, okej men till veckan då?

Telefonen börjar gå på högvarv.

Personal som jag har lämnat meddelande till ringer och vill veta vilka vi är, om de kan få jobb, JAG HAR INTE TID, har jag lust att skrika, ring en annan dag, men jag tar fram snäll rösten och säger att vi åtekommer nästa vecka, när vi har jobb att erbjuda.

Säljare ringer och berättar om demonstrationer som inte har gått så bra där demonstratriser har kommit sent och tagit lång rast, det är bra att få veta, men inte NU!

Till slut blir vi klar och kan faxa listorna och en ny faktura.

Amanda ringer och säger att hon har sålt slut, så jag och L åker och hämtar henne och sen bär det av hem.

En god middag, en välbehövlig flaska vin och Let´s Dance blir kvällens räddning.

Inga kommentarer: