Film, film, film

Herregud vad jag har sett film.

Jag gick med i Lovefilm och fick två filmer som jag avverkade på två kvällar.

Skickade tillbaka dem och fick två nya.

Sen var det kört.

Nu vill jag bara se mer och mer film.

Så hitills ser listan ut som följer:

Mr Henderson presents

Filmen är baserad på den verkliga Laura Hendersons liv. Den rika änkan köpte Windmill teatern i London 1931 och, med hjälp av teaterdirektören Vivian Van Damm, gjorde den till en succé i West End tack vare dess unika naken-revy inspirerad av Paris Moulin Rouge. Skillnaden var att kvinnorna inte fick röra sig, för den dåvarande Lord Chamberlain, beslutade att det endast var respektabelt om nakenheten var i tablå-format och därmed liknade konstverk. Teatern var mycket populär bland soldater och stängde aldrig under kriget, inte ens när Blitzen var som värst.

Betyg 7

Picassos Äventyr

Ordet slapstick kommer ju från den ”smällkäpp” som användes i pantomimerna när Harlekin ville ge sina medspelare ljudliga daskar.
I Sverige har vi Nils Poppe som mycket inspirerad av Chaplin odlat denna kroppsligt visuella konst. Hasse och Tage har också alltid haft en förkärlek för slapstick. I de flesta av deras filmer finns inslag av mer eller mindre ren slapstick, ofta kongenialt utförd av Gösta Ekman.
Deras höjdpunkt inom språkoberoende komik är naturligtvis Picassos äventyr, en film till brädden fylld av visuella gags och med dialog på ett hopkok av språkfragment. Filmen är på samma gång en fortsättning av studentspexets estetik, ett resonemang om konstens väsen och en hyllning till de tidiga filmklownerna. För vad annat än en hommage till stumfilmskomikerna är inte till exempel scenen där Picasso tappat rösten och uppsöker den legendariske, men något närsynte, doktor Albert Schweizer (Sven Linberg) som lyckas förlösa honom en välartad… sko!?
Man skulle kunna tro att en internationell lansering av en film som Picassos äventyr inte skulle ha några som helst problem. Men så blev inte fallet. I Amerika blev man tvungen att klippa bort scenerna som skojar med amerikanare, men ändå fick filmen nedgörande kritik. Ingen förstod någonting och det ifrågasattes om svensk humor överhuvudtaget existerade. I Frankrike blev kritikerna djupt chockerade över att man kunde komma på en så osmaklig idé som att skämta med Picasso, en stor konstnär. Helgerån!

För mig är detta en storfilm!

Betyg 10 full pott!

Bruce den allsmäktige

Efter en ovanligt besvärlig dag förbannar Bruce den Allsmäktige och ger honom skulden för allt som är fel i världen. Och den Allsmäktige är inte sen att uppmärksamma förbannelsen och att konfrontera Bruce. Han uppmanar honom att försöka göra ett bättre jobb själv och ger honom makten att genomföra detta. Men det finns en hake: Bruce har bara en vecka på sig för att göra världen till en bättre plats, och klarar han inte detta kommer Gud att låta sin vrede drabba jorden i ett utbrott som kan slunga hela den mänskliga utvecklingen tillbaka till medeltida nivåer.

Trots att jag gillar Jim Carrey, så är inte detta den bästa filmen han har gjort.

Betyg 5

Betty Blue 37,2 grader

Hysterisk film om en tjej som försöker leva sitt liv genom sin pojkvän, men när det misslyckas, sliter hon ute ett öga och hela filmen får ett mycket tragiskt slut.

Jag gillar franska filmer och denna har underbara scener, visar på den sanna kärleken, en kille som verkligen stöttar och älskar sin "galna" flickvän.

Betyg 7

Kärlek på menyn

Mästerkocken Kate Armstrong lever sitt liv precis som hon styr över den trendiga Manhattan-restaurangens kök, det vill säga med en osentimental intensitet som både fängslar och skrämmer hennes omgivning. Kates perfektionism sätts på prov när hon "ärver" sin 9-åriga syskondotter Zoe samtidigt som hon tvingas ta itu med en stökig nyanställd kökschef. Nick Palmer är temperamentsfull och en frisk fläkt, men förstås Kates raka motsats. Trots det, skapas en personkemi dem emellan som är omisskänlig. Rivaliteten byts ut mot romantik, men om hon ska kunna finna lyckan tillsammans med Nick och även kunna kommunicera med Zoe, måste hon lära sig att kunna uttrycka sina känslor utanför köksmiljön.

I love it, i love it, i love it!

Betyg 10 full pott!

Tillsammans är vi mindre ensamma

Ensamheten är den största faran. Att vara ensam är att inte finnas, att inte kännas. Att vara ensam är också att gömma sig. Ensam kan man vara i sitt lilla, smutsiga rum likväl som på en fest full med människor. Camille har varit ensam så länge. När Philibert, hennes märklige granne, räddar henne från det utkylda rum där hon legat svårt sjuk i flera dagar, är det dock lika mycket för sin egen skull han gör det. Philibert är en udda, otidsenlig figur med en gammaldags matinéhjältes språk och svansföring. Han och hans inneboende Franck lever separata liv, sida vid sida, i en gigantisk parisisk paradvåning med en interiör från förra sekelskiftet. Camille stannar hos de två, och när Francks farmor Paulette också flyttar in är familjen komplett. Under ett år lever de tillsammans och det är detta enda år som Gavalda skildrar.

De fyra är alla trasiga individer utan förmåga att egentligen ta till sig andras värme. Hur bygger man relationer till andra? För att stå ut måste de stötta varandra. Samvaron är stel och trasslig i den märkliga familjen. Dåliga relationer är bättre än inga. Camille blir, sina egna problem till trots, det kitt som håller samman familjen och den katalysator som får de andra att förändras. Själv börjar hon långsamt ta sig ur sitt självvalda fängelse av svält och isolering. Gavaldas nya är helt enastående. Karaktärerna är självlysande, tredimensionella. Historien är oerhört gripande, med ett djup och en svärta som går rakt in i hjärtat. Språket är modernt, lätt. Björkman har lyckats mycket väl med översättningen, särskilt dialogernas ordlekar och krumbukter har kvar sin franska karaktär, samtidigt som de framförs på klockren modern svenska. Det är också en mycket, mycket fransk roman. Bilden av det moderna franska samhället är dyster. Lägenheten de bor i, som står tom på grund av en arvstvist.
Jag älskar denna film!

Betyg 10 full pott.

Inte nog med det så gick jag och Fanny på bio i dag och såg

Get smart.

Maxwell Smart (Steve Carell), agent 86 för spionorganisationen CONTROL, bekämpar med hjälp av den mer kompententa agent 99 de onda styrkorna i KAOS. Filmen är inspirerad av den satiriska tv-komedin "Get Smart" från 60-talet, som skapades av bland annat Mel Brooks.

Action full av humor.
Betyg 8

I kväll ska jag nog bara handarbeta lite, men om jag känner mig rätt så kommer jag att se film samtidigt. Kankse det blir några avsnitt av Herrskap och tjänstefolk...