När jag trivs som bäst

Att skrota runt i trädgården, rycka upp ett ogräs, plocka bort en torr kvist, vattna en skvätt, se hur allt växer och slår ut och planera nå´t som vi ska göra i framtiden, då trivs jag allra bäst på min kolonilott.

I alla fall just nu.

Sen kanske jag kommer att trivas bäst när jag sitter inne i stugan en ljummen höstkväll och stickar sockar och lyssnar på ett trevligt sommarprogram jag missat när det sändes.

Eller det kanske blir när jag väl får börja plantera om. Sätta ner spaden i jorden, gräva upp plantor som ska flyttas runt, helt enkelt möblera min trädgård som jag vill ha den.

Tänk när jag kan skörda potatis, morötter, lök, vitlök, vinbär, krusbär, bönorna, den gula blomkålen, vitkålen, rödkålen, grönkålen, spetskålen och all god sallad, det kanske är då jag kommer att trivas som allra, bäst.

Och tänk när jag äntligen har mitt växthus, som jag har drömt om i nästan hela mitt liv. Då kanske jag trivs som allra, allra bäst.

Jag och även Åke, har verkligen fått en fritidssysselsättning, som ger något. Särskilt när man bor på andra våningen mitt i sta´n.

Då är detta verkligen livet. Jag önskar att många, många fler skulle få glädjen och lyckan av att ha en kolonilott.

Detta är inte vårt hus eller vår kolonilott, men det är så gulligt så jag bara måste lägga upp det.