Matklubbens Topplista

fredag, december 04, 2009

Grace is gone

Detta var den andra filmen jag såg.


När Stanley får beskedet att hans fru som är militär i Irak har stupat, tar han med sig sina två döttrar på en resa genom södra USA.

Under resans gång funderar han över kriget, han var en gång i tiden också militär och hur han ska kunna berätta detta hemska för sina döttrar.

Under resan bygger han ett förtroende med sina döttrar.

Men stunden när han ska berätta kommer och det är så gripande, så gripande.

Filmens uppbyggnad med den långdragna resan, hans grubbleri och förbryllande uppträdande, flickornas funderingar över faderns plötsliga generositet och minst sagt underliga beteende gör att det byggs upp en otrolig känsla och gemenskap med dessa tre personer.

Jag levde mig in filmen och kände den förtvivlan han kände och den fruktansvärda sorg som det innebär att mista sin älskling.

Fy vad jag grät.

Mitt betyg 10

Inga kommentarer: