Nu har jag gjort det som jag inte vill eller brukar göra. Klätt granen före den 23 och på dagen dessutom!
Men ingen regel utan undantag.
Jag hinner inte annars, det blir för stressigt.Men hela tiden så hör jag mammas ord,
-inte ta ut julen i förväg.
Och det är det man har kvar från barndomen.
Julaftonsmorgon, var som i en saga.
Kvällen innan höll mamma på med så mkt stök. Kokade julskinkan, äppelmoset och
till sist klädde hon granen, la på julmatterna på de nyförnissade hyperblanka golven.
Så när man steg upp och såg den klädda granen, tänd för första gången och mattorna mot de röda och gröna korkmattorna, doften från den griljerade skinkan, chokladen och att man fick nybakta mjukkakor med julost på, det var en sådan fröjd och lycka som länge bevaras i mitt minne.
Men det är svårt att kunna återuppleva, nu när man är mamman.
Jag har verkligen försökt överföra samma känsla till mina barn.
Och jag tror att jag har lyckats, med många jular.
Denna julen kommer det första uppbrottet då vi inte ska fira julen hela familjen.
Camilla, Fanny och Olle ska fira med Patrik och Robert i Patriks barndomshem.
Så det kommer att kännas konstigt att inte ha små barn med på julafton.
Men det är så här det kommer att bli.
Ju större våra barns familjer blir desto svårare blir det att kunna fira alla tillsammans.
Men på juldagen kommer dom hela slurven och då får vi ha lilla julafton och öppna några paket tillsammans.
Nu ska jag åka till Amanda och sedan blir det lassarusket, buhuuuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar