Vilken natt!

Igår kväll när jag la mig vid elva, kände jag mig ganska bra faktiskt, tänkte, jag kan nog börja jobba igen, men ack vad jag bedrog mig. Som jag la mig började jag hosta, till klockan halv fem! Jag, var upp en gång i timmen för att gå på toan, dricka, snyta mig, ta mer hostmedicin, men inget hjälpte, jag fortsatte att hosta ändå. Och hostmedicinen gör mig ju så pigg, så jag lyssnande på talbok, men fick spola tillbaka efter varje hostattack, eftersom jag då inte hörde vad dom sa, skitirriterande.

Vi bor ju i gamla lägenheter, rätt så lyhörda.
Killen som bor ovanför oss, hostade tre gånger där strax efter halv fem.
Gjorde han det för att han också är förkyld, eller gjorde han det för att jag skulle fatta att han blev störd för att jag hostade och att han ska stiga upp om ett par timmar. Skit också. Ska man inte kunna få hosta när man är förkyld? Åke, han som ligger bredvid, sov minsann. Ja, ja det är ju inget att göra åt. Jag kommer nog ändå aldrig ändå att få veta om han blev störd eller inte. Jo, förresten, han kan ju säga när vi möts i trapphuset, oj vilken hosta du har, den hörs i hela huset! Då svarar jag, jo, det är verkligen lyhört, man hör både det ena och det andra.
Nåväl, det är tyst för det mesta och vi har fantastiskt trevliga grannar, lugnt och skönt jag känner mig trygg.

Pussellipuss