Sjuckli, som Åke säjer

Förstorade bassilusker, de ser ganska goda ut, i alla fall de rosa!

Nu har även Åke drabbats av den här jäkla förkylningen. Jag började ju förra söndagen, jag kände redan där i Stockholm att någonting var på g. Men det bröt ut ordentligt först natten mot tisdag, så jag kunde ju jobba måndag kväll. Tur i oturen så var det min braiga vecka då jag bara jobbar måndag och torsdag kväll och så förstås helgen.

Det lustiga var att under torsdan kände jag mig riktigt pigg, så jag åkte och handlade och så, för att sedan under fredan få 40-graders feber. Jag gick i säng direkt efter Let´s Dance och sov hela natten och hela lördan, var bara upp för att fylla tekoppen och toabesök.
Men på söndan var jag pigg igen, så lustigt, fast hostan och snuvan fanns ju kvar, ja jag är ju inte fri från det ännu.
Det var skapligt väder så vi tog en promenad i stilla mak till stan postade några brev och kompleteringshandlade lite och så promenerade vi hem i samma stilla mak, fast kanske med något raskare steg.

Solen strålade och vi kunde sitta för första gången på riktigt på våran inglasade balkong, och dricka kaffe, fatta så skönt det var.
Vi bestämde att vi skulle äta middag där ute också, sagt och gjort vi gjorde en god köttgryta och fetaostknyten i ugnen och så unnade vi oss ett glas rött vin.

Sen blev jag så himla sugen på efterrätt, så jag snodde ihop en liten kaka och så åt vi den med jordgubbar och grädde och så mer kaffe.

Men efter det så började jag må dåligt igen. Så jag gjorde kvällstoalett redan vid nio och la mig för att läsa, men hjärtat var verkligen på högvarv och jag hade så tungt att andas. Jag tog två puffar Bricanyl och det blev genast lättare med andningen, men hjärtat det slog så snabbt, så snabbt. Jag steg upp och försökte med att läsa trädgårdstidningar, lösa korsord och till slut satte jag mig vid datorn, men hjärtat ville inte lugna sig, det var som att det verkligen hade hakat upp sig.

Så vid halv tre tiden så ringde jag rådgivande sköterska och hon rådde mig att åka in.
Väl inne så bestämde de sig snabbt för att lägga in mig för observation och vilken behandling jag skulle behöva. Jag åkte ju in i fjol vår med samma symtom, men då var jag ju utarbetad och inte förkyld, men det är ju en påfrestning på kroppen i alla fall.
Jag har ju hostas så länge, hostar fortfarande, så jag hade ju så ont i höger sida, varje gång jag andades djup så högg det till, så ett tag trodde de att jag hade fått en propp i lungan, men det var det som tur var inte utan att revbenen hade fått sig en törn av allt hostande. Så jag fick en tablett som skulle få hjärtat att lugna sig och efter ett par timmar kunde jag somna och sova ett tag tills alla prover och EKG var klart.  Alla prover var bra och hjärtat slog ju stabilt och lugnt och jag hade ju aldrig något flimmer eller liknande, så jag fick åka hem under måndag eftermiddag.
Nu har jag fått tabletter som jag kan ta om jag får hjärtrusning som inte vill ge mig sig. Det känns skönt.

Jag valde att vara hemma även tisdag och onsdag och idag är jag ju ledig, men nu ska jag jobba i morgon, får vi se hur det går, sen är jag ledig i helgen och det känns skönt, men då gäller det att få Åke frisk.

Oj, vad jag önskar mig ett varmt bad just nu.

Pusselipuss, håll er varma alla gullisar.