Vin & Mat

Mat & Vin, kan vara svårt att kombinera, så jag Googlade för att få tips på hur jag ska tänka när jag ska välja vin.
Och jag hittade denna sida, Spanska viner, det var väldigt intressant att läsa, och man fick mycket tips på hur vinet förändras utifrån maten, jag har kopierat lite ur texten som jag tyckte var bra, om ni vill läsa mera så klickar ni bara på länken.

Mycket sälta i maten gör att vinet smakar:
aningen mildare, något mjukare, mindre sött samt mindre bittert/beskt. Förmodligen världens bästa smakförhöjare. Men mycket av maten innehåller naturligt sälta, så det gäller att salta med lätt hand. För mycket sälta dödar frukten och strävheten i vinet.

Mycket syra i maten gör att vinet smakar:
betydligt mjukare, aningen mildare, lite lättare, betydligt sötare och aningen mindre beskt/bittert. Samtidigt är syra en grundsmak många håller på avstånd. Ibland är den dessutom föga vinvänlig. Men då använder man smakbryggor, ingredienser som gör att syran tonas ned.

Uppenbar sötma i maten gör att vinet smakar:
fräschare, friskare, mindre sött, lite stramare, strävare, kanske något kärvare samt mindre bittert/beskt. Sötma har generellt en smakförhöjande effekt. Lite socker i tomatsåsen kan ibland vara skillnaden mellan standard och exklusivitet.

Beska/bitterhet i maten gör att vinet smakar:
Sötare, strävare, stramare, mer kärvt, kryddstarkt samt mer bittert/beskt. Beska eller bitterhet är något många starkt ogillar, samtidigt som andra älskar den. Men mycket har beska utan att vi kanske tänker på det. En riktigt välgjord espresso har massor av beska, därför är sockret (ett) nödvändigt (ont).

Det finns, liksom vid alla kategoriseringar eller regler, massor av undantag, så denna mycket generella uppställning ska förstås tas med en nypa salt. Men grunden är klar, grundsmakerna ger, beroende på hur de kombineras, ibland märkliga upplevelser. I Norge dricker man gärna tunga röda viner till kokt torsk, på Irland dricker man kraftig stout till ostron, i Chile dricker man sitt vita vin något varmare än vi i Sverige, så visst finns det utrymme för att gå förbi regelverket. Det är nästan, om man nu verkligen vill lära sig något, få en helt egen uppfattning om saker och ting, ett obligatorium. Men alla veta vi att nubbe till sillen är himmelskt, rosévin till paellan förföriskt, sherry till pata negra, Tempranillo-vin till lamm.

När det gäller grundsmakerna, vi har bara de fyra ovan nämnda (det finns egentligen också en femte, umami, som är ett slags blandning av sött och salt, tänk skaldjur så hittar du umami), är det egentligen en enkel match att hålla isär, men ofta är vår mat inte bara söt, utan den kanske också är aningen bitter, med lite syrlig ton och inslag av sälta. Hoppsan, där gick vi bet. Men då får man plocka ut det som är det mest karakteristiska, det dominerande, det mest givna inslaget. Om det däremot är balanserat, då gäller ett riktigt balanserat vin. Se där, svårare än så behöver det inte vara.

Läs mer på www.spaingourmetour.com

Goda oliver med ett vin som passade perfekt till, tyvärr så noterade vi inte vilket vin det var, typiskt.
I Baren på Amaranten.