Det var ett tag sen sist Jag har haft rätt mycket annat för mig
Jobbat mycket
Läst massor Lyssnat på talböcker
Lagat mat, ätit maten
Provat att baka efter LCHF, utan så lyckat resultat
Och idag gick min svärmor bort.
Det gör att man börjar tänka.
Tänka bakåt och framåt. Man stannar upp. Allt blir inte lika viktigt längre.
Lev medans du lever.
Min erfarenhet av döden är att den kommer snabbt. Utan att man hinner blinka. Så har det varit för de flesta av mina anhöriga. Helt utan förvarning. Från den ena dagen till den andra. Borta. För alltid. Skönt för den som dör. Tror man, i alla fall. Helt ofattbart för den som är kvar.
Men nu hann vi säga hejdå till Gunborg. Hon var ju helt omedveten om vår närvaro. Vad vi tror. Man kan aldrig veta. Men som vi märkte så reagerade hon ytterst lite till våra tillrop.
Stroken hade gjort stor skada.
Det var ändå så tillfredsställande att få besöka henne vid sjukbädden. För oss alla. Jag hoppas även för henne.
Om inte annat så hann, vi, bli lite förberedda. Inför det oundvikliga.
Hon blev 91 år.
Gunborg, vila i frid.
4 kommentarer:
Så tråkigt att höra att Gunborg gått bort. Tänker på er. Kram!
Tack Marianne, ja det är så tråkigt, ännu en person man inte kommer att få träffa mer, prata med och fråga om saker, som man inte minns hur de var.
Döden är oundviklig för oss alla, men om den kommer när man har fyllt 91, får man väl säga att man fick leva länge på jorden. Det är ju en liten tröst. Saknaden för de som är kvar finns ju alltid. Kram, kram.
Det var ju verkligen tråkigt att höra. Hon var ju en riktig krutgumma och jag träffade henne i september när vi mötte Åke och henne i Sorsele för att hämta älgköttet.
Så bra att ni i alla fall hann möta henne och inte bara få beskedet att hon var borta. Det tycker jag fortfarande känns tråkigt med mamma även om jag tröstar mig med att hon knappt hann uppleva att hon gick bort.
Hälsa Åke!
Kram på er bägge!
Tack Kristina, Åke hälsar tillbaka.
Ja, det är ju så många i våran släkt som gått bort knall och fall och man blir ju så chockad. Och att inte hinna ta ett sista farväl grämer en.
Vi har ett roligt minne från september när Åke blev stoppad av polisen där i Sorsele, för att han hade så blankslitna däck. Han fick dessutom blåsa och det tyckte väl Gunborg som aldrig varit med om liknande var obehaligt, så hon luta sig fram över Åke och sa till polisen -han har bara ätit fil på morron! Varpå Åke såg hur polisen fick ett svagt leende på läpparna och snälla ögon, så Åke klarade sig med ett påpekande av däcken om han lovade att köpa nya det första han gjorde när han kom hem.
Ha det så bra. Kram från oss båda.
Skicka en kommentar