Mys som slutade med ett mysterium

Efter en arbetsdag i Luleå för Norrmejeriers årsstämma, övernattade jag i Innervik för jobb i Skellefteå dagen därpå.


Det är alltid så trevligt att spontan hälsa på hos Åmans, man känner sig alltid så välkommen, därom vittnar denna fantastiska skylt till gästhandduken.

Axel och Tore mötte mig i hallen med öppna armar och Axel utbrast

-Åsa du och jag har fått i uppdrag att improvisera middagen och den måste innehålla broccoli, för vi har så mycket.

Så Axel började med att göra en matig sallad och chokladmousse till dessert, men vad ska vi ha till, undrade jag och vi blev helt ställda och då kom Axel på att han var sugen på Pizza och det var jag med, så det blev pizza till middag och salladen sparades till nästa dag.

Kvällen blev mysig med te och stickning. Jag blir så inspirerad av att handarbeta när jag är med Katarina, så nu har jag planer för att hinna tillverka massor med alster inför våran syskongrej.

Sen hände det något märkligt.

Onsdag morgon blev det jag som lämnade bostaden sist och jag blev instruerad vart jag skulle gömma nyckeln, så att Tore skulle kunna komma in eftersom han kom hem först.

Men när han kom hem var inte nyckeln kvar på gömstället.

Jag åkte tillbaka till Innervik efter min arbetsdag i Skeå för att hämta ost som jag hade kvar i deras kyl, och jag och Katarina försökte komma på hur detta var möjligt.

Vi skärrade nog upp varandra med våra olika teorier.

Efter att vi tillsammans hade genomsökt hela huset och konstaterade att ingen fanns gömd där och inget saknades, så blev vi något lugnare.

Jag hoppas verkligen att det kommer en rimlig förklaring, för det vore läskigt om det stryker omkring någon tjuv i den annars så lugna byn.