Grönsaken som blev ett ogräs som blev en grönsak.

Kirskål!

Jag har massor på min Kolonilott av detta "ogräs", som alla mina kolonilottsgrannar bannar. Så jag tänkte, vad är detta för något som är så illa omtyckt och googlade. Då hittade jag detta inlägg på en blogg med namn Matgästen, upplagd av Annika Ingemarsson.

På medeltiden levde en munk som hade tröttnat på alla våra svenska kålsorter. Han hade ätit dem alla till leda och bestämde sig för att importera en ny variant från en broder i Tyskland, som hade lovat att detta nyförvärv inte skulle likna någon annan kål han någonsin smakat.

Munken planterade sin nya C-vitaminrika erövring i klosterträdgården, lät den växa för att sedan skörda, tillaga, äta och njuta tillsammans med sina fromma bröder. Livet ut mumsade munkarna i sig den lättskötta primören. Åren gick och den gamle munkens recept glömdes bort. De yngre trädgårdsmunkarna svor över grödan och tyckte att de gröna bladen tog över hela kryddträdgården och de försökte på alla vis att utrota den gröna terroristen, men gick bet gång på gång. Senare lades klostret ned och trädgården inledde sin Törnrosasömn, kvar blev endast en ruin och frodande grönska. Växten som den gamle munken planterat spred sig hejdlöst över vidderna och är nu mer vida känd och fruktad bland hela landets trädgårdsmästare.

Ovanstående är med största sannolikhet en skröna, men man ska aldrig låta sanningen förstöra en god historia. Kirskålen odlades nämligen redan på bronsåldern. Grödan känner vi numera som kirskål och att det är en grönsak sedan länge bortglömt. Idag skäller vi den för ogräs. Kirskålen är stark och ger inte upp i första taget, det bästa sättet att hålla ogräset i trim är genom att plocka bladen när de är små och späda. Det är även i denna fas som de är som bäst att äta, när bladen är helt nykläckta, ljusgröna och blanka. Kirskål är helt enkelt lika ekokorrekt som fjärrvärme, en restprodukt som kan tas tillvara på och bli helt fantastisk!

Kirskålen kan både förtäras kall och varm. Den är den perfekt i sallader och såser då den unika smaken verkligen får komma fram och visa sig från sin allra bästa sida. En riktigt bra kombo är kirskål och koriander som kompletterar varandra perfekt. Varm fungerar den som ett spenatsubstitut, fast man kan lika gärna vända på det och säga att spenat endast är en ersättare för vår bortglömda kirskål.

Att hitta den är inte svårt för den växer överallt, som en objuden gäst. Trots att kirskål växer runt nästan varje husknut, så känns det exklusivt att kunna få en närodlad primör utan att varken behöva betala eller plantera. Så tacka den kåltrötta munken för att du bara behöver skörda.

Så här på våren poppar de upp lite överallt där det finns lite fri jord, gärna i skuggan under en buske eller häck. De sprider sig väldigt bra så det är bara ut och leta efter små späda skott!Leta efter de nykläckta och glansiga, de är goda att äta. De stora är trista i smaken. Vad gör jag med den då? Du kan ha den i sallad, pesto eller gremolata. Tänk grönt och då är det bara att ersätta det med kirskål!

Quinoabiffar med kirskål

RECEPTMAKARE: LOUISE VALENTIN

Portioner: 4
Tid: 50 minuter

2 l kirskål (i detta fall när kirskålen ska förvällas så kan man även ta oglansiga skott bara de är små och späda)
1 ½ dl quinoa
1 liten rödlök
2 vitlöksklyftor (skulle varit pressade, men vitlökspressen gick sönder så de blev hackade)
½ dl grahamsmjöl
1 ägg
1 tsk garam marsala
salt, nymald svartpeppar

Skölj och förväll kirskålen någon minut i lättsaltta vatten. Koka quinoan.
Blanda quinoan med den hackade förvällda kirskålen och med de övriga ingredienserna. Blanda väl. Forma till biffar och stek i rapsolja till de får en fin färg.
Servera med lite kokade grönsaker t.ex. morötter eller rödbetor och någon god sås.