Jag har scannat in kort från mina album och det här är ett vanligt motiv, jag och Mats tillsammans. Jag sittande i korgstolen och Mats bredvid.Jag vet inte vad vi är upptagna med, men det verkar onekligen intressant.
Vad jag däremot minns var att Mats var så underbart gullig att vara med, han var lugn och tystlåten, raka motsatsen mot mig som pratade hela tiden och hade alltid nå´t på gång, jag kunde aldrig vara sysslolös. Och så var jag antingen glad eller arg. Mats han var likadan hela tiden.
Kolla min favoritklädsel, kjol, blus och en liten väst och framför allt KALASBYXOR istället för strumpor och livstycke med strumpebandshållare som skavde på låret.
Och så mina söta skor, önskar att jag hade kvar dem som minne.
På grammofonradion, spelades det ofta, Gunnar Viklund
med Han måste gå och Edith Piaff
med Milord som var mina favorit.
5 kommentarer:
åh så fint med minnen :) o foton till. söta ni var!
Så söta ni är! Och vilken fin julgran. Det var länge sedan man fick klä en riktig inlandsgran, inte sedan Mats hade med sig en hit julen 1998.
Tänk om man fått behålla det humöret....
Min favorit var Per Myrberg 34:an. Denna kåk har varit våran....tänk att man minns texterna från förr så bra.
Jag gissar att ni sitter och pillar bort bokmärket från en kristyr som ni tagit från granen. Ja, ni var verkligen söta och jag var förstås ute och rände på byn, som vanligt.
Minns du när det skulle vara filmvisning på skolan och jag och du hade fått gå själva? Dom skulle visa en film om Åsa Gåsa Pigan och lille Mats och du stack hem direkt. Du trodde att dom skulle göra något med er, livrädd var du när du kom hem och jag vet inte om du riktigt kunde förklara vad som hänt.
Ida: när man får sämre minne är det bra med kort, för de väcker minnet tillbaka, underbart.
Katarina: ja visst är vi söta och jag önskar verkligen att jag skulle tåla en riktig gran, för det är ju något helt annat än PLAST!
Mats: men du är väl lugn och sansad fortfarande :)att vi minns texterna så bra från förr, var väl mycket för att vi inte hade TV så tidigt utan
lyssnade mest på radio.
Kristina: självklart att jag minns det, det var inte klokt så rädd jag blev, jag trodde ju att vi skulle upp på scenen och spela teater. Och visst är det bokmärken vi pillar bort från kristyren.
Skicka en kommentar