Frejas dagbok

Dag 2, del 2

Nu har jag fått visa vad jag kan,
jag fick gå ut på balkongen och utforska den som en riktig katt.
Jag balanserade så fint och elegant på utsidan räcket,
till och med.

Men ni skulle ha sett Åsa,
hennes ögon stirrade, ömsom blundade hon och ojades och sa att hennes skinkor drog ihop sig för att hon var så rädd att jag skulle tappa greppet och ramla ner.

Hon tjänstgjorde som en skyddsängel.

Gick med mig och höll händerna runt min kropp eller strax ovanför.
Skitjobbig, måste jag säga,
jag kunde absolut inte röra mig som en katt, det var inte jag som hade kollen.

Men tills slut blev hon trött och jag fick klara mig själv.

Och då var det inte kul längre,
så då gick jag in.

Sen gick vi ut och jag jagade lite flugor och humlor, men hur lätt är det med koppel och Åsa i släptåg.

Sen hände något skitläskigt, när vi låg och solade och hade skitmysigt på filten,
då kom det en stoooor gul katt.
Den smög sig på oss bakifrån, men jag hade koll hela tiden, låg i en försvars position.

Men Åsa fick panik,
lyfte upp mig och sprang in med mig.

Väl inne fick jag minst sagt psykolog hjälp,
Åsa pratade och kramade och gosade med mig,
sa,
att nu var jag i säkerhet,
och att jag skulle glömma den dumma katten,
sen fick jag tonfisk.

När Åsa hade gått ut igen för att sola, gick jag och la mig i den öppna spisen!
Vilket kanske inte var så smart, jag ska ju på utställning om tre veckor, så nu får nog matte bada mig igen.

Nåväl nu ska jag sova måånga timmar, jag är helt slut.