Min prima finfina dotter är filmälskare ända ut i fingertopparna och en kilometer till.
I jämförelse med det kändes det som om jag inte hade något filmintresse alls.
Fel fel fel, det har jag visst men mer som avkoppling än en livsstil.
Jag gillar mest kärleks dravel som:
"Dirty Dancing". "Only you". "Medan du sov". "When a man loves a women". "You`ve got mail". "Grabben i graven bredvid". "Unga kvinnor". "Jersey girl". "Under Toscanas sol". "Pretty Women". "Mannen som kunde tala med hästar". "Thelma och Louise". "French kiss". "Mitt stora feta grekiska bröllop". "Kärlekens båda ansikten". "The holiday". "Love actually". "Änglarnas stad". " En riddares historia".
Ja, listan kan göras låång.
Jag gillar faktiskt några filmer som är lite tuffare, alltså tuffare för mig:
"True romans". "The long kiss godnight". "Kill Bill". "Sjätte sinnet". "Revenge". "The Island".
Här blir listan inte lika lång.
Varför gillar man att se om filmer?
Jo för att det finns sekvenser i filmen som är så underbara så man vill se dem om och om igen.
I "En riddares historia" är det en dansscen som är så underbar, man njuter i fulla drag.
I "Änglarnas stad" är de på en marknad och köper frukt och de ska beskriva hur ett päron smakar, man bara myser.
I under "Toscanas sol" är det en middagsscen där en kille doppar sitt finger i olivolja och drar över sina läppar, hur sensuellt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar