Nu är det klartt
Vi flyttar sista april!
Amanda flyttar sista maj!
OCH
Camilla med familj flyttar sista april!
Så nu är det bäst att man börjar packa!
torsdag, februari 28, 2008
Det är mycket nu!
Åke är sjuk, mest troligt är det influensan som sänkt honom så rejält.
Men det kan dessutom vara en kombination av att han oroar sig så mycket för barnen.
Vissa klarar ju av förändringar och tvära kast bättre än andra.
En sådan här gång märker man hur mycket den andre ändå gör i hushållet.
Jag har haft rätt mycket på jobbet denna vecka för vi ska anställa en koordinator till.
Så mycket tid har gått åt till att läsa igenom ansökningar, pratat med väldigt många sökanden varvat med intervjuer.
Det är kul men det tar otroligt mycket tid och energi.
Så när jag har kommit hem på kvällen har det blivit snabb middag, plocka, städa, bära ut sopor, handla, sen har jag somnat i fåtöljen framför tv:n.
Sen är det allt oroande som tär på en när någon är sjuk.
Den sjuke har bara en önskan och det är att få vara frisk!
Men det kan dessutom vara en kombination av att han oroar sig så mycket för barnen.
Vissa klarar ju av förändringar och tvära kast bättre än andra.
En sådan här gång märker man hur mycket den andre ändå gör i hushållet.
Jag har haft rätt mycket på jobbet denna vecka för vi ska anställa en koordinator till.
Så mycket tid har gått åt till att läsa igenom ansökningar, pratat med väldigt många sökanden varvat med intervjuer.
Det är kul men det tar otroligt mycket tid och energi.
Så när jag har kommit hem på kvällen har det blivit snabb middag, plocka, städa, bära ut sopor, handla, sen har jag somnat i fåtöljen framför tv:n.
Sen är det allt oroande som tär på en när någon är sjuk.
Den sjuke har bara en önskan och det är att få vara frisk!
söndag, februari 24, 2008
lördag, februari 23, 2008
Melodikrysset
Idag är vi tre som ska lösa melodikrysset för Åkes bror är ju här.
Det blir kul.
Vi har löst krysset nästan varje lördag sedan början på nittio-talet.
Vi har ofta haft telefonkontakt mellan varandra när det är något som vi inte har kunnat lösa, men sen så finns ju Google, det är ofta vår räddning.
Det kanske räknas som fusk...
Det blir kul.
Vi har löst krysset nästan varje lördag sedan början på nittio-talet.
Vi har ofta haft telefonkontakt mellan varandra när det är något som vi inte har kunnat lösa, men sen så finns ju Google, det är ofta vår räddning.
Det kanske räknas som fusk...
fredag, februari 22, 2008
Äntligen fredag
Veckan har varit väldigt bra!!
Helgen inleds med besök av Åkes bror, så i kväll blir det god middag med ett gott vin och sen ska vi se på Let´s Dance, det har blivit fredagkvällens stora nöje.
Man orkar inte gå ut och roa sig på fredag kvällarna längre, kanske det blir lättare när det blir vår och framför allt när det blir sommar, med alla uteserveringar.
Å, vad jag hoppas att den kommande sommaren blir riktigt bra, varm och solig med uppfriskande regn på nätterna.
I morgon ska vi ha Olle och Fanny hos oss. Det ska bli kul.
Och så är det ju melodifestivalen.
Helgen inleds med besök av Åkes bror, så i kväll blir det god middag med ett gott vin och sen ska vi se på Let´s Dance, det har blivit fredagkvällens stora nöje.
Man orkar inte gå ut och roa sig på fredag kvällarna längre, kanske det blir lättare när det blir vår och framför allt när det blir sommar, med alla uteserveringar.
Å, vad jag hoppas att den kommande sommaren blir riktigt bra, varm och solig med uppfriskande regn på nätterna.
I morgon ska vi ha Olle och Fanny hos oss. Det ska bli kul.
Och så är det ju melodifestivalen.
söndag, februari 17, 2008
Söndagsbestyr
Slö förmiddag med sovmorgon.
Vi hade bestämt redan under fredan att vi skulle gå på bio idag.
Efter lunch tog vi en tvåtimmars promenad efter strandpromenaden i solskenet, solen värmde till och med, helt ljuvligt.
När vi kom hem tog jag ett lååångt bad, Å kokade kaffe och sedan malde han kött.
Vi hade bestämt redan under fredan att vi skulle gå på bio idag.Så det blev middag på stan och efter det såg vi
"Lust, Caution".
Historien är baserad på en novell av en kvinnlig författare, den utspelas i Kina och med alltigenom kinesisk ensemble.
Ang Lee tar alltid med detaljer i sina filmer som ger en något extra, kostymeri, vackert porslin, smycken.
Filmen utspelar sig under andra världskriget.
Kanske kunde man tro att den kinesiska censuren gör mycket väsen för ingenting – men faktum är att många av scenerna är oväntat starka. Med ”Lust, Caution” överträder Lee definitivt en gräns som tidigare barnvänlig regissör.
Jag hade önskat ett annat slut och man kan lätt föreställa sig hur det skulle ha kunnat vara.
Efter två timmar och trettioåtta minuters underbart skådespeleri är denna film klart en tiepoängare.
Olle på vinterpromenad
Han är så duktig på att gå i skor både inom- och utomhus.
Ganska ovanligt, jag minns alla dagbarn hur svårt en del av dem hade med att vänja sig vid skor.
lördag, februari 16, 2008
Vi skjutsade hem Fanny
och pussade på Olle.
Åke såg skidksytte, Patrik badade.
Jag, Camilla och Olle lyssnade på musik och dansade.
Han dansar så gulligt och faktiskt snyggt.
Skulle filma men hade inte nog med batterier i telefonen, får filma en annan gång.
Men ett kort tog jag när vi skulle åka hem, de skulle ta en promenad, vi åkte och handlade lite plockmat till kvällen och melodifestivalen.
Han är lite sur för han ville låna min telefon men fick inte.
Det är det senaste han har börjat med, att sura när han inte får som han vill. Han får tom blick och ett speciellt uttryck kring munnen.
Åke såg skidksytte, Patrik badade.
Jag, Camilla och Olle lyssnade på musik och dansade.
Han dansar så gulligt och faktiskt snyggt.
Skulle filma men hade inte nog med batterier i telefonen, får filma en annan gång.
Men ett kort tog jag när vi skulle åka hem, de skulle ta en promenad, vi åkte och handlade lite plockmat till kvällen och melodifestivalen.
Han är lite sur för han ville låna min telefon men fick inte.
Det är det senaste han har börjat med, att sura när han inte får som han vill. Han får tom blick och ett speciellt uttryck kring munnen.
Snöskulpturer
Fanny kom och hälsade på en stund på förmiddan.
Vi fikade och sen gick vi på sta´n och tittade på årets snöskulpturer.
Årets tema Astrid Lindgren.
Nästan en vecka senare
Varning! Superlångt meddelande!
Oj, vad tiden går! Redan lördag!
Denna vecka har varit minst sagt arbetssam och slutade omtumlande.
Måndag morgon 06.45 fick jag ett sms meddelande där en av brödplockarna i Östersund från det demobolag som vi samarbetar med hade blivit sjuk och teamledaren för det området ville att en av våra plockare skulle hoppa in.
Amanda skulle dema på Ica Maxi, men först plockade hon bröd på Willys som vanligt.
För att de nya demonstratriserna ska komma in i jobbet, följer jag med och visar hur en dag ser ut och ger lite sälj tips mm. hur de ska hitta i butiken, vilka regler som gäller osv.
Så när A hade plockat klart åkte vi till kontoret och informerade Linn och Monica om vad som var viktigast att ta itu med den dagen, sen åkte vi till Maxi.
Under dagen kom det in fler sjukdomsfall och plockare som slutade och behövde ersättare, det hade tagit hela dagen för L och M att lösa.
Tisdag var Linn sjuk och Monica var på kontoret med mig fram till klockan tre, vi bokade personal och skickade info och material.
Samt agerade detektiver för att spåra paket med matrial som vi skickade förra veckan som inte hade kommit fram, som tur var sparar vi all info om vilket utlämningsställe som paketen ska hämtas på och alla kollinummer och sändningsnummer, men ändå var det paket som var borta och som kom fram först dagen innan eller samma dag som demonstrationen skulle vara.
Skitirriterande, tog ett snack med schenker på eftermiddagen om hur dåligt allt sköttes och att de inte kan hålla vad de lovar och dessutom tar de betalt, rejält betalt!
Vi hade en demo i Skutskär utanför Gävle, ett uppdrag från Frankrike. Det skulle demas äpplen och det var en hel låda med skyltmaterial till denna demo. Jag bad att detta skyltmaterial skulle skickas direkt till butiken, men nej tro det eller ej så kom detta paket till Umeå på tisdag eftermiddag och demon skulle hållas torsdag efter.
När jag ringde och var upprörd, hur skulle jag hinna få ner paketet i tid, det var ju en så viktig demo, då fick jag frågan är det långt från Umeå till Skutskär? Jag orkade inte ens svara. Det är sörlänningar som inte har ett hum om hur kartan ser ut och vilka avstånd vi har.
Jag kastade mig i bilen och körde till Bussgods, skickade paketet med nattbuss för att det skulle hinna fram i tid, och de garanterade mig att det skulle hinna fram.
Tror ni att det hann fram?
Helt rätt!
Det hann INTE fram, och detta ska de minsann få höra, och jag ska fan i mig inte
betala för det.
Men jag visste vad det skulle vara för dekorationer, så vår fantastiska demonstratris fixade en fin demo i alla fall.
Onsdag och torsdag var Linn sjuk så jag fick jobba själv.
Jag bokade personal, skickade paket, letade personal, svarade i telefon och skickade mail, kopierade demointruktioner, skrev uppdragsbeskrivningar, jagade personal till demon i Åre, fick till slut hjälp av O, och då hittade vi en kille på Holiday Club i Åre.
En kille som heter Lars Lindmark.
Jag berättade att jag hette Lindmark som ogift.
När han sa sin adress, Kläppen, Arvidsjaur...
Men vänta där bor ju min syster Kristina... ja, jag bor granne med dem...
...och, då är du Joanna och Jacobs moster och Hannas faster och vänta då är du ju Idas mamma...världen är bra liten i alla fall.
Så nu ska han börja jobba som demonstratör för oss. Jättekul.
Dagarna går fort när man har mycket att göra och man jobbar ensam.
Man tar knappt några raster, tar man några så sitter man ändå på nålar, hur ska jag hinna med allt.
Jag, fixar det, men tiden räcker inte till.
Och när man kommer hem, är man tugge och utspotte!
Orkar knappt prata, och när man pratar så är det osammanhängande och man hittar inga ord för all stress som har varit under dagen.
Fredag var Linn på jobbet och det var en himla tur, för vi hade minst sagt en omtumlande dag.
Vi kämpade för att hitta personal till vissa demonstrationer i Dalarna där vi har lite personal.
Vi sökte personal på arbetsförmedlingens sida för arbetsgivare, hittade personal med mångårig erfarenhet inom branschen, men få svarade och de som svarade hade redan jobb.
Amanda demade på Coop Forum, jag åkte dit och hjälpte henne att komma igång, eftersom det var hennes andra dag och en ny butik.
Sen tillbaka till kontoret.
Efter lunch märkte vi att det var en något laddad stämmning på kontoret, det kändes i luften på ett underligt sätt, jag har känt på mig att det har varit något i görningen under hela veckan, men inte fattat vad.
Så meddelade vår VD att han avser att avskeda vår kollega O, med omedelbar verkan, för att han har varit oärlig, ljugit och utnyttjat företaget från dag ett.
Vi fick inte veta detaljerna, men man kan ju förstå att det är mycket allvarligt.
Första frågan från oss var,
vad händer med oss?
Sen kom en hel massa frågor...
Får vi behålla jobben?
Kommer Fibona att finnas kvar?
S garanterar att ingenting kommer att ändras för oss, vi har kvar jobben, han har inte satsat så mycket pengar på detta företag för sedan bara lägga sig platt ner.
Mitt i all bedrövelse ringer en av tjejerna från DG och berättar att plocklistorna från våra plockare inte stämmer, så jag och Linn måste i all bedrövelse gå igenom alla listor och kontrollräkna dem. De måste ha allt klart innan måndag kl 08.00. Så det måste göras nu!
Hjärnan funkar inte vi är ju i chocktillstånd!
Vi kontrollräknar, siffrorna hoppar, vi måste gå in och göra om i datorn, det är komplicerat för programmet är inte helt färdigt, pratar med IT- killen, detta måste fixas NU, okej men till veckan då?
Telefonen börjar gå på högvarv.
Personal som jag har lämnat meddelande till ringer och vill veta vilka vi är, om de kan få jobb, JAG HAR INTE TID, har jag lust att skrika, ring en annan dag, men jag tar fram snäll rösten och säger att vi åtekommer nästa vecka, när vi har jobb att erbjuda.
Säljare ringer och berättar om demonstrationer som inte har gått så bra där demonstratriser har kommit sent och tagit lång rast, det är bra att få veta, men inte NU!
Till slut blir vi klar och kan faxa listorna och en ny faktura.
Amanda ringer och säger att hon har sålt slut, så jag och L åker och hämtar henne och sen bär det av hem.
En god middag, en välbehövlig flaska vin och Let´s Dance blir kvällens räddning.
Oj, vad tiden går! Redan lördag!
Denna vecka har varit minst sagt arbetssam och slutade omtumlande.
Måndag morgon 06.45 fick jag ett sms meddelande där en av brödplockarna i Östersund från det demobolag som vi samarbetar med hade blivit sjuk och teamledaren för det området ville att en av våra plockare skulle hoppa in.
Amanda skulle dema på Ica Maxi, men först plockade hon bröd på Willys som vanligt.
För att de nya demonstratriserna ska komma in i jobbet, följer jag med och visar hur en dag ser ut och ger lite sälj tips mm. hur de ska hitta i butiken, vilka regler som gäller osv.
Så när A hade plockat klart åkte vi till kontoret och informerade Linn och Monica om vad som var viktigast att ta itu med den dagen, sen åkte vi till Maxi.
Under dagen kom det in fler sjukdomsfall och plockare som slutade och behövde ersättare, det hade tagit hela dagen för L och M att lösa.
Tisdag var Linn sjuk och Monica var på kontoret med mig fram till klockan tre, vi bokade personal och skickade info och material.
Samt agerade detektiver för att spåra paket med matrial som vi skickade förra veckan som inte hade kommit fram, som tur var sparar vi all info om vilket utlämningsställe som paketen ska hämtas på och alla kollinummer och sändningsnummer, men ändå var det paket som var borta och som kom fram först dagen innan eller samma dag som demonstrationen skulle vara.
Skitirriterande, tog ett snack med schenker på eftermiddagen om hur dåligt allt sköttes och att de inte kan hålla vad de lovar och dessutom tar de betalt, rejält betalt!
Vi hade en demo i Skutskär utanför Gävle, ett uppdrag från Frankrike. Det skulle demas äpplen och det var en hel låda med skyltmaterial till denna demo. Jag bad att detta skyltmaterial skulle skickas direkt till butiken, men nej tro det eller ej så kom detta paket till Umeå på tisdag eftermiddag och demon skulle hållas torsdag efter.
När jag ringde och var upprörd, hur skulle jag hinna få ner paketet i tid, det var ju en så viktig demo, då fick jag frågan är det långt från Umeå till Skutskär? Jag orkade inte ens svara. Det är sörlänningar som inte har ett hum om hur kartan ser ut och vilka avstånd vi har.
Jag kastade mig i bilen och körde till Bussgods, skickade paketet med nattbuss för att det skulle hinna fram i tid, och de garanterade mig att det skulle hinna fram.
Tror ni att det hann fram?
Helt rätt!
Det hann INTE fram, och detta ska de minsann få höra, och jag ska fan i mig inte
betala för det.Men jag visste vad det skulle vara för dekorationer, så vår fantastiska demonstratris fixade en fin demo i alla fall.
Onsdag och torsdag var Linn sjuk så jag fick jobba själv.
Jag bokade personal, skickade paket, letade personal, svarade i telefon och skickade mail, kopierade demointruktioner, skrev uppdragsbeskrivningar, jagade personal till demon i Åre, fick till slut hjälp av O, och då hittade vi en kille på Holiday Club i Åre.
En kille som heter Lars Lindmark.
Jag berättade att jag hette Lindmark som ogift.
När han sa sin adress, Kläppen, Arvidsjaur...
Men vänta där bor ju min syster Kristina... ja, jag bor granne med dem...
...och, då är du Joanna och Jacobs moster och Hannas faster och vänta då är du ju Idas mamma...världen är bra liten i alla fall.
Så nu ska han börja jobba som demonstratör för oss. Jättekul.
Dagarna går fort när man har mycket att göra och man jobbar ensam.
Man tar knappt några raster, tar man några så sitter man ändå på nålar, hur ska jag hinna med allt.
Jag, fixar det, men tiden räcker inte till.
Och när man kommer hem, är man tugge och utspotte!
Orkar knappt prata, och när man pratar så är det osammanhängande och man hittar inga ord för all stress som har varit under dagen.
Fredag var Linn på jobbet och det var en himla tur, för vi hade minst sagt en omtumlande dag.
Vi kämpade för att hitta personal till vissa demonstrationer i Dalarna där vi har lite personal.
Vi sökte personal på arbetsförmedlingens sida för arbetsgivare, hittade personal med mångårig erfarenhet inom branschen, men få svarade och de som svarade hade redan jobb.
Amanda demade på Coop Forum, jag åkte dit och hjälpte henne att komma igång, eftersom det var hennes andra dag och en ny butik.
Sen tillbaka till kontoret.
Efter lunch märkte vi att det var en något laddad stämmning på kontoret, det kändes i luften på ett underligt sätt, jag har känt på mig att det har varit något i görningen under hela veckan, men inte fattat vad.
Så meddelade vår VD att han avser att avskeda vår kollega O, med omedelbar verkan, för att han har varit oärlig, ljugit och utnyttjat företaget från dag ett.
Vi fick inte veta detaljerna, men man kan ju förstå att det är mycket allvarligt.
Första frågan från oss var,
vad händer med oss?
Sen kom en hel massa frågor...
Får vi behålla jobben?
Kommer Fibona att finnas kvar?
S garanterar att ingenting kommer att ändras för oss, vi har kvar jobben, han har inte satsat så mycket pengar på detta företag för sedan bara lägga sig platt ner.
Mitt i all bedrövelse ringer en av tjejerna från DG och berättar att plocklistorna från våra plockare inte stämmer, så jag och Linn måste i all bedrövelse gå igenom alla listor och kontrollräkna dem. De måste ha allt klart innan måndag kl 08.00. Så det måste göras nu!
Hjärnan funkar inte vi är ju i chocktillstånd!
Vi kontrollräknar, siffrorna hoppar, vi måste gå in och göra om i datorn, det är komplicerat för programmet är inte helt färdigt, pratar med IT- killen, detta måste fixas NU, okej men till veckan då?
Telefonen börjar gå på högvarv.
Personal som jag har lämnat meddelande till ringer och vill veta vilka vi är, om de kan få jobb, JAG HAR INTE TID, har jag lust att skrika, ring en annan dag, men jag tar fram snäll rösten och säger att vi åtekommer nästa vecka, när vi har jobb att erbjuda.
Säljare ringer och berättar om demonstrationer som inte har gått så bra där demonstratriser har kommit sent och tagit lång rast, det är bra att få veta, men inte NU!
Till slut blir vi klar och kan faxa listorna och en ny faktura.
Amanda ringer och säger att hon har sålt slut, så jag och L åker och hämtar henne och sen bär det av hem.
En god middag, en välbehövlig flaska vin och Let´s Dance blir kvällens räddning.
söndag, februari 10, 2008
Trojanska kriget
Handlingen är nog ganska känd, men jag drar ändå den kortfattat.
Vissa delar har ändrats i filmen, men jag utgår från filmen.
Ungefär tusen år före Kristus, startas det ett stort krig mellan de enade grekiska städerna och staden Troja (i nuvarande Turkiet).
De trojanska prinsarna Hektor (Eric Bana) och Paris (Orlando Bloom) befinner sig i den grekiska staden Sparta.
Där för de fredsförhandlingar med Spartas kung Menelaus (Brendan Gleeson).
Den romantiske Paris blir djupt förälskad i Menelaus fru Helena (Diane Kruger).
Paris tar henne med sig hem till Troja. Menelaos blir naturligtvis arg och talar med sin bror Agamemnon (Brian Cox).
Agamemnon är kung över Mykene, och hans mål är att få kontroll över hela Medelhavsområdet. Menelaos och Agamemnon bestämmer sig för att starta krig mot Troja.
Agamemnon är kung över Mykene, och hans mål är att få kontroll över hela Medelhavsområdet. Menelaos och Agamemnon bestämmer sig för att starta krig mot Troja.
Med 1000 skepp tar sig grekerna till Trojas stränder.
Med sig har de den fruktade krigaren Akilles (Brad Pitt).
Akilles tycks vara osårbar, och han sägs vara den största krigaren i världen.
I Troja finner folket sitt största hopp hos Hektor, som är den enda som kan försvara staden från undergång. Kung Priamos (Peter O´Toole) leder Trojas folk, och tvingas nu se sina landsmän stupa. Till sist följer det slutgiltiga slaget mellan Akilles och Hektor och sedan även Odysseus (Sean Bean) lysande idé med den trojanska hästen.
Jag gillar verkligen denna film, den har allt som en historisk äventyrs film ska ha och kärleken övervinner, nästan, allt.
Sköna söndag
Vi avslutade lördag kvällen med att gå på schlagerklubben efter att vi sett första deltävlingen i melodifestivalen.
Det var verkligen lite folk ute i går kväll, men på klubben var det knökafullt, i alla fall på dansgolvet.
Dessutom uppträdde Jan Johansen, och tjejerna var som galna, var uppe på scenen och sjöng och dansade med honom.
Vi gick hem tidigt, för fötterna värkte som aldrig förr.
Söndag morgon tog vi det lugnt med fika på säng och såg film på datorn, Troja, 2 timmar och 40 minuter, jag slumrade till några gånger under filmen.
På eftermiddan åkte jag och hälsade på Olle och Fanny med flera.
Sen blev det middag, lasagne stod det på Amandas önskelista och till dessert smulpaj med jordgubbar och vit choklad.
Det var verkligen lite folk ute i går kväll, men på klubben var det knökafullt, i alla fall på dansgolvet.
Dessutom uppträdde Jan Johansen, och tjejerna var som galna, var uppe på scenen och sjöng och dansade med honom.
Vi gick hem tidigt, för fötterna värkte som aldrig förr.
Söndag morgon tog vi det lugnt med fika på säng och såg film på datorn, Troja, 2 timmar och 40 minuter, jag slumrade till några gånger under filmen.
På eftermiddan åkte jag och hälsade på Olle och Fanny med flera.
Sen blev det middag, lasagne stod det på Amandas önskelista och till dessert smulpaj med jordgubbar och vit choklad.
lördag, februari 09, 2008
Förtrollad
En film som gör en glad.Börjar som tecknad och övergår till mänsklig.
En modern Snövit, där prinsessan räddar prinsen...
Som det håller på att bli i vårt samhälle, män och kvinnor är jämlika i alla situationer...
vi betalar notan på krogen och mannen tvättar.
Härliga lördag
Helgen inleddes på fredag eftermiddag med helkroppsmasage på Estetic.
Sedan middag med prover från Pärsons minut meny och Findus, grönsaker, vilket inte föll oss helt på läppen, men den hemma gjorda aiolin räddade hela måltiden.
Jag drack citronvatten hela kvällen för utrensning av slagg, vilket rekomenderas efter en helkropps djupmasage. Jag drack säkert över två liter och kissade ut lika mycket,
trots det kände jag mig stinn.
När vi gick och la oss mådde jag lite illa, och mitt i natten vaknade jag med världens hjärtklappning, trodde att jag skulle kräkas, jag gick upp och rörde mig lite och efter ett tag lugnade det ner sig och jag kunde somna om.
Vaknade lördag morgon pigg och glad, så jag och Åke tog en morgon promenad med stavarna.
Vi gick först till Åkes jobb och sedan till nya lägenheten för att se hur lång tid det tar. Sen gick vi hem och åt frukost samtidigt som vi såg på skidskytte och löste melodikrysset.
Sen ska jag och Amanda åka och handla på Maxi och efter det ska jag gå på bio.
Åke han vill se skidskytte så han stannar hemma och samtidigt tvättar han, frivilligt!!
Sedan middag med prover från Pärsons minut meny och Findus, grönsaker, vilket inte föll oss helt på läppen, men den hemma gjorda aiolin räddade hela måltiden.
Jag drack citronvatten hela kvällen för utrensning av slagg, vilket rekomenderas efter en helkropps djupmasage. Jag drack säkert över två liter och kissade ut lika mycket,
trots det kände jag mig stinn.
När vi gick och la oss mådde jag lite illa, och mitt i natten vaknade jag med världens hjärtklappning, trodde att jag skulle kräkas, jag gick upp och rörde mig lite och efter ett tag lugnade det ner sig och jag kunde somna om.
Vaknade lördag morgon pigg och glad, så jag och Åke tog en morgon promenad med stavarna.
Vi gick först till Åkes jobb och sedan till nya lägenheten för att se hur lång tid det tar. Sen gick vi hem och åt frukost samtidigt som vi såg på skidskytte och löste melodikrysset.
Sen ska jag och Amanda åka och handla på Maxi och efter det ska jag gå på bio.
Åke han vill se skidskytte så han stannar hemma och samtidigt tvättar han, frivilligt!!
torsdag, februari 07, 2008
Den absolut stressigaste dagen hitills
har jag haft på jobbet idag.
Men den fick en bra avslutning.
Vi packade 10 kartonger med demomaterial och uppdragsbeskrivningar, rabattkuponger, låneavtal på kläder och köksutrustning, kockrockar, förkläden, kocksnibbar, smakfat, skedar, servetter, dukar...
Vi packade om varann, vi packade fel, vi fick öppna och packa om, men till slut så blev allt ok.
Dess emellan så ringde telefonen i ett.
Vi fick demobokningar via både fax och mail.
Svarade på mail, bokade personal och pratade med säljare.
Sen när vi skulle skicka paketen med Schenker så strulade det nå så in i hell, med bokningarna, men det ordnade sig också, paketen kom iväg och nu får vi hålla tummarna att alla paket kommer fram i tid.
Jag hade tid hos osteopaten direkt efter lunch, fast jag inte hade någon lunch, (fick äta efter behandlingen), det blev stressigt att hinna dit, men när jag väl var där så var det hur skönt som helst, hon fick riktigt ordning på min nacke och ryggrad så ikväll är jag lite ledbruten.
När jag kom hem efter jobbet gick jag en långpromenad för att rensa huvet, jag tog vägen förbi vår lägenhet på Haga, och vad jag längtar att flytta dit, det känns kul att få bekanta sig med en annan stadsdel av Umeå.
Men den fick en bra avslutning.
Vi packade 10 kartonger med demomaterial och uppdragsbeskrivningar, rabattkuponger, låneavtal på kläder och köksutrustning, kockrockar, förkläden, kocksnibbar, smakfat, skedar, servetter, dukar...
Vi packade om varann, vi packade fel, vi fick öppna och packa om, men till slut så blev allt ok.
Dess emellan så ringde telefonen i ett.
Vi fick demobokningar via både fax och mail.
Svarade på mail, bokade personal och pratade med säljare.
Sen när vi skulle skicka paketen med Schenker så strulade det nå så in i hell, med bokningarna, men det ordnade sig också, paketen kom iväg och nu får vi hålla tummarna att alla paket kommer fram i tid.
Jag hade tid hos osteopaten direkt efter lunch, fast jag inte hade någon lunch, (fick äta efter behandlingen), det blev stressigt att hinna dit, men när jag väl var där så var det hur skönt som helst, hon fick riktigt ordning på min nacke och ryggrad så ikväll är jag lite ledbruten.
När jag kom hem efter jobbet gick jag en långpromenad för att rensa huvet, jag tog vägen förbi vår lägenhet på Haga, och vad jag längtar att flytta dit, det känns kul att få bekanta sig med en annan stadsdel av Umeå.
Att vinna sin vikt i godis...
Lilla Fanny har varit med i en tävling och vunnit precis det...
Hon har flyt nu!
Expedition Vildmark
Först var de drygt 200, för någon vecka sedan och där var Fanny, på första auditon.Sen blev de 12, idag var andra auditon, och Fanny var en av dem som blev uttagen, de blev filmade och fick visa vad de hade för kvaliteter för att gå vidare till inspelningen av programmet.
Det blir 6 barn som kommer att få vara med i expeditionen, vi får se om Fanny blir en av dem, vi håller tummarna.
Lättad
Mjölk, rosor och chokladhjärtan till Ida från mig!Idag fick vi ett mycket positivt besked!
Ida har en cellförändring och ska opereras men det är inte så allvarligt som vi befarade.
Skönt!
tisdag, februari 05, 2008
Fettisdag
Jag har kokat bruna bönor och bakat semlor i eftermiddag.
Dessutom har jag hunnit med att göra en kålpudding, sett Bygglov och skrivit lite på bloggen, vissa kvällar är man effektiv.
Men nu är jag trött, så snart blir det god natt, men först ska jag skriva receptet på lättbakta och goda semlor.
SEMLOR
16 vanliga eller 30 små
75 g smör
3 dl lättmjölk
½ tsk salt
2 tsk stött kardemumma 3/4 dl strösocker
25 g jäst för söta degar
1 ägg
7-9 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
Smält smöret.blanda med mjölk.salt.socker.smula jästen i en bunke.häll på smör-mjölk blandningen.tillsätt ägg.7 dl av mjölet blandat med bakpulver.rör till en slät deg.jäs i 45 min.
Tag upp degen.dela den i två delar.sedan varje del i åtta delar. trilla runda bullar.lägg på bakpapperklädd plåt.jäs övertäckta i 30 min.pensla med ägg.grädda i 225 grader 8-10 min.
Låt bullarna svalna.under tiden river man mandelmassa och vispar grädde. skär av toppen på varje bulle som ska fyllas.nyp ur lite av inkråmet ur varje bulle och blanda med mandelmassan plus några mtsk grädde.kör med mixerstav till en slät massa.f
Fyll varje semla med mandelmassa.spritsa grädden som en krans ovanpå.lägg på locken och pudra över rikligt med florsocker.
Charlie Wilson´s War
Det blev film för mig och Amanda i går kväll.Vi hade bokat tvättid, men eftersom en maskin var trasig så blev det ingen effektiv tvättning, så Åke sa; ni kan gå på bio så tvättar jag det viktigaste, så bokar vi en ny tvättid till helgen, hur snäll får man va egentligen.
Ska bli hur skönt som helst i den nya lägenheten då har vi en egen tvättmaskin och torktumlare, så kan man tvätta precis när man vill.
Åter till filmen.
Ett politiskt uppdrag med mycket humor, stundom verkligen underhållande, mitt betyg en nia, mest pga av lysande skådespelare och för en gång skull ett allvarligt problem som blir lätt att lösa, till en viss del otrovärdigt, och som får ett mycket gott slut. Hoppas att jag inte avslöjade för mycket nu, för er som inte har sett den.
Så här i efterhand blir denna film bara bättre och bättre när jag tänker tillbaka på den.
Söndag morgon
Vaknade jag och kände mig oförskämt pigg, trots den festliga kvällen hos Camilla och Patrik, där vi inte spottade i glasen...Jag steg upp och gjorde fika och på bordet i rummet låg denna film som Amanda med kompisar hade sett kvällen före,
och nu när jag är inne i en otrolig filmsväng passade jag på och såg den. Amanda har pratat så mycket om denna film, så jag tyckte det var på tiden att jag bildar mig en egen uppfattning.
Det enda jag vägrar är att se skräck,
för jag tar så illa vid mig och vissa filmer sätter sina spår, och de sitter kvar i åratal.
"300" är en fiktiv återberättelse av det historiska slaget vid Thermopyle. Där Spartanernas kung och 300 spartaner krigar till siste man mot den persiske kungen Xerxes och hans armé på över en miljon soldater.
Filmen är gjord som en återberättelse av en av de deltagande soldaterna.
Flera övernaturliga varelser uppenbarar sig i filmen och den känns mer som en fantasy i historisk tappning än en krigsfilm.
Den är blodig men inte så att man inte klarar av det. Den hårda barndomsträning som alla småpojkar tvingas till från sju års ålder förstår man ingår i det hårda och stränga spartanska sättet att leva, men för mig känns det som en helt bissar barnuppfostran, men ska man ut i krig så behöves det nog ett speciellt hat för att man ska bli en "bra" krigare.
Filmen är egentligen för overklig, man förstår att det är mycket teknik med i det hela och magrutorna på alla karlar är fantastiska men onaturliga, dessutom känns historien lite för tunn.
Men trots det så ger den mig ändå en viss underhållning. Den får en femma av mig.
måndag, februari 04, 2008
I söndags
Firade vi familjen Engströms barn som fyller år en efter en i januari och februari.
Det bjöds på tårta, tre stycken en till varje barn, goda kakor och bullar.
När vi satt i deras vardagsrum så funderade jag på vad vi skulle äta till middag och så kom jag bara på att herregud vad gott det skulle vara med palt.
Sagt och gjort när vi åkte hem, Marcus liftade med oss till Umedalen, så köpte vi potatis och fläsk.
Camilla och compani åkte först hem till sig och hämtade ingredienserna till den efterrätt som vi hade tänkt oss på lördan, Marängsviss, och sen kom de till oss.
Sen åt vi så att vi alla hamnade i paltkoma, ja i alla fall Åke.
Olle älskade verkligen palt, han äter ju nästan allt, men nu slukade han allt han hade på tallriken i ett nafs. Men eftersom vi var rädd att det skulle vara för hårdsmält så fick han inte äta så mycket utan han fick polpett och pasta också.
I lördags
Firade vi att Camilla, Patrik och Olle har fyllt år under januari.Olle fick en ukulele, så nu kan han öva så mycket han vill, för han älskar musik och när andra spelar instrument blir han i sitt esse.
Sen åt vi Saltimbocca med rödlökskompott, pommes frites, sallad och sås.
Vi orkade ingen efterrätt, det blev Irish coffe istället.
fredag, februari 01, 2008
Om
Ida tjatar om pestoköttbullar
kan tjata
om
Polpette, (citron- och parmesan köttbullar)
Kvällens middag med pasta, citronsås och god sallad till.
Dessert
Päronppaj med ingefära och dinkelsmul, något annat som jag tjatar om.
Förra veckan
Gick jag och Amanda på bio och såg Försoning, Atonement, baserad på en bok av Ian McEwan. Drama i regi av Joe Wright.Försoning är en uppgörselse med det förflutna som berör.
En otroligt vacker film, eller det kallas väl, vackert foto på filmspråk.
En historia baserad på en flickas livliga fantasi, hon tillbringar sin tid med att skriva små historier och pjäser. En dag blir hon vittne till en händelse som får hennes fantasi i gungning och denna händelse blir bara början på en kedja med obehagliga saker som förändrar familjens liv för evigt.
Filmen är uppbygd på ett mycket speciellt sätt som gör att tittarna tvingas att följa med till slutet. Vissa stunder fick man verkligen skärpa till sig för att hänga med i turerna.
Om den inte hade varit så oförutsägbar skullen den klart få en tia.
Igår
Jag fattar inte att jag inte kan eller hinner eller får inspiration att skriva inläggen samma dag utan måste skriva dem i efterhand.
Det kanske blir bättre när vi har flyttat och kommer att ha en stationär dator, då är det bara att slänga sig ner på stolen och skriva så fort inspirationen infinner sig och man kommer på något som man vill skriva om.
Alltid när jag lägger mig på kvällen, så kommer alla fyndiga rubriker, vilket jag annars har så svårt för att komma på, och sen kommer den mest geniala texten om alla mina funderingar, vad jag har gjort osv. då borde jag stiga upp och skriva dem, med det orkar jag ju inte och sen på morgonen efter så är allt som bortblåst.
Irriterande.
Igår när vi kom hem, efter att vi, jag och Å, hade varit på Mäklarhuset först för att hämta kontraktet och sedan på banken för att få lånet beviljat, så gjorde vi mat, stekt laxfjäril med saffransris och ångokta grönsaker, så kände jag för att gå på bio.
För några månader sedan köpte jag ett rabatterat kort så att jag får gå på fyra filmer för halva priset, nu går det kortet ut den åttonde februari, så nu måste jag skynda mig.
Eftersom Amanda är sjuk och Åke inte hade någon lust att gå på bio, så gick jag själv.
Jag såg Fjärilen i glaskupan.
En verklighetsbaserad historia om chefredaktören för tidningen Elle, Jean Dominique, endast 42 år gammal förändras livet totalt för honom. Efter en hjärnblödning ställer läkarna diagnosen locked-in syndrom, det enda han kan röra är sitt vänstra ögonlock. Genom blinkningar lyckas Jean skriva sin egen bok, bokstav för bokstav om sin historia.
Filmen är gjord med lätt hand trots ett tungt ämne.
Vår/Baubys blick ut ur ögat är under filmens första minuter jobbigt klaustrofobisk. En högst subjektiv och privat rädsla som blir till en intressant kollektiv upplevelse i en biosalong.
Bauby framställs dock varken som en stackare eller en fantastisk kämpe – den rätt dryge Elle-redaktören fortsätter att vara dryg och tråna efter älskarinnan som aldrig kommer, medan modern till hans barn tar hand om honom.
Jag är inte så bevandrad när det gäller denna filmkategori, men den var klart sevärd, en film som inte lämnar en oberörd, tänk om man skulle drabbas själv. Mitt betyg blir en åtta.
Det är ganska skönt att gå på bio själv.
Jag vill sitta tyst och bara vara, gå in i filmen utan att någon stör min koncentration.
Men sen är det ju alltid någon annan jäkel på bion som inte kan respektera reglerna och sitter och pratar och tisslar och tasslar, och jag blir så gudförbannad.
När jag bokade biljetten frågade expediten var jag ville sitta, så jag undrade om jag kunde få ta en soffa, så att jag kan sträcka ut mina ben, hon sa att det gick bra eftersom det var så sent och salongen inte var fullsatt.
Bredvid mig sitter två kvinnor i yngre medelåldern och pratar som om de hade betalt.
Jag började ana oråd, hur blir det när filmen börjar?
Mycket riktigt, när filmen börjar så sänker de sina röster till viskningsnivå, vilket är "nästan" värre än när de pratar som vanligt.
När jag sitter i hela salongen brukar jag hysscha, vet inte om det stavas så, rakt ut i luften, för att få tyst på de som jag hör pratar, men nu när jag satt alldeles bredvid dem så kändes det omöjligt.
Så jag tog upp min godispåse och började prassla som fasen och tuggade så det bara small om det, då tittade den ena på mig som att "är du inte riktigt klok du"? Så då glodde jag tillbaka och satte upp ett finger för min mun och sa hyssch!
Sen var det tyst resten av filmen och jag åt inget mer godis.
Det kanske blir bättre när vi har flyttat och kommer att ha en stationär dator, då är det bara att slänga sig ner på stolen och skriva så fort inspirationen infinner sig och man kommer på något som man vill skriva om.
Alltid när jag lägger mig på kvällen, så kommer alla fyndiga rubriker, vilket jag annars har så svårt för att komma på, och sen kommer den mest geniala texten om alla mina funderingar, vad jag har gjort osv. då borde jag stiga upp och skriva dem, med det orkar jag ju inte och sen på morgonen efter så är allt som bortblåst.
Irriterande.
Igår när vi kom hem, efter att vi, jag och Å, hade varit på Mäklarhuset först för att hämta kontraktet och sedan på banken för att få lånet beviljat, så gjorde vi mat, stekt laxfjäril med saffransris och ångokta grönsaker, så kände jag för att gå på bio.
För några månader sedan köpte jag ett rabatterat kort så att jag får gå på fyra filmer för halva priset, nu går det kortet ut den åttonde februari, så nu måste jag skynda mig.
Eftersom Amanda är sjuk och Åke inte hade någon lust att gå på bio, så gick jag själv.
Jag såg Fjärilen i glaskupan.
En verklighetsbaserad historia om chefredaktören för tidningen Elle, Jean Dominique, endast 42 år gammal förändras livet totalt för honom. Efter en hjärnblödning ställer läkarna diagnosen locked-in syndrom, det enda han kan röra är sitt vänstra ögonlock. Genom blinkningar lyckas Jean skriva sin egen bok, bokstav för bokstav om sin historia.
Filmen är gjord med lätt hand trots ett tungt ämne.
Vår/Baubys blick ut ur ögat är under filmens första minuter jobbigt klaustrofobisk. En högst subjektiv och privat rädsla som blir till en intressant kollektiv upplevelse i en biosalong.
Bauby framställs dock varken som en stackare eller en fantastisk kämpe – den rätt dryge Elle-redaktören fortsätter att vara dryg och tråna efter älskarinnan som aldrig kommer, medan modern till hans barn tar hand om honom.
Jag är inte så bevandrad när det gäller denna filmkategori, men den var klart sevärd, en film som inte lämnar en oberörd, tänk om man skulle drabbas själv. Mitt betyg blir en åtta.
Det är ganska skönt att gå på bio själv.
Jag vill sitta tyst och bara vara, gå in i filmen utan att någon stör min koncentration.
Men sen är det ju alltid någon annan jäkel på bion som inte kan respektera reglerna och sitter och pratar och tisslar och tasslar, och jag blir så gudförbannad.
När jag bokade biljetten frågade expediten var jag ville sitta, så jag undrade om jag kunde få ta en soffa, så att jag kan sträcka ut mina ben, hon sa att det gick bra eftersom det var så sent och salongen inte var fullsatt.
Bredvid mig sitter två kvinnor i yngre medelåldern och pratar som om de hade betalt.
Jag började ana oråd, hur blir det när filmen börjar?
Mycket riktigt, när filmen börjar så sänker de sina röster till viskningsnivå, vilket är "nästan" värre än när de pratar som vanligt.
När jag sitter i hela salongen brukar jag hysscha, vet inte om det stavas så, rakt ut i luften, för att få tyst på de som jag hör pratar, men nu när jag satt alldeles bredvid dem så kändes det omöjligt.
Så jag tog upp min godispåse och började prassla som fasen och tuggade så det bara small om det, då tittade den ena på mig som att "är du inte riktigt klok du"? Så då glodde jag tillbaka och satte upp ett finger för min mun och sa hyssch!
Sen var det tyst resten av filmen och jag åt inget mer godis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)